Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akt; jag bar det, därför att det var oförtjänt; jag skulle
dö den dag, jag nödgades förakta mig själv.»
»Hör mig», bad Porry.
»Icke nu», svarade Magda beslutsamt. »I morgon afton
skall en av oss hava lämnat Eksjö, ty det måste bliva ett
slut på dessa för mig förödmjukande samtal, vilka utvisa
huru föga aktning ni verkligen hyser för er kusins hustru.»
Vad Nils ämnade svara är ovisst, men han fick icke
tillfälle att säga något, ty Sturm, och strax därefter René,
inträdde i salongen. Brukspatronen var tankspridd, och
slungade stund efter annan ett lurande ögonkast på René
och Magda.
*
Följande morgon helt tidigt stod Sturms släde framför
trappan, ty brukspatronen skulle resa till gruvan. Magda
var ännu ej klädd, då han tog avsked av henne. Porry
åtföljde kusinen. Magda var således lämnad helt och
hållet allena åt sig själv. Hon gjorde en hastig toalett,
varefter hon begav sig upp i andra vånigens övergivna ateljé.
Där var betydligt förändrat, sedan Magda första gången
inträdde där. Den tavla, som stod på första staffliet, och
varuppå endast de båda förnämsta figurerna varit målade,
var nu alldeles färdig. Blicken stannade med undran och
välbehag på densamma. Frälsarens hela figur hade något,
som var så fullkomligt i harmoni med uttrycket i ansiktet,
att man av människa och Gud erhöll en klar bild; så även
med äktenskapsbryterskan. Det gäckande i de
skriftlärdas ansikten och den prägel av väntan, som stod målad på
de övrigas, vittnade om en alldeles ovanlig förmåga hos
den som fulländat tavlan. Ännu återstodo några detaljer.
När Magda inträdde i denna helgedom för hennes
konstnärssjäl, gick hon fram till staffliet och betraktade med
sammanknäppta händer Kristi ansikte. Magdas eget var
sorgset och upprört; några suckar, liknande snyftningar,
höjde hennes bröst. Icke en enda tår smög utför kinden.
Sedan hon en lång stund stått så, skakade hon på huvudet
för att jaga bort de kval, som uppfyllde hennes inre, och
fattade med ett matt leende paletten och en pensel, i det
hon viskade:
»Även kärleken till konsten är mig förbjuden. Allt skönt
och härligt på denna jord är ett brott för mig. Varje ren
och helig njutning något, som jag måste stjäla mig till.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0293.html
