Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gud kan icke vara så hård, att han över ditt huvud
skulle vilja nedkalla några sådana lidanden.»
Jenny sköt häftigt undan moderns smekande hand och
sade under snyftningar:
»Tala icke så, mamma kan ingenting göra för mig.»
Därefter reste hon sig upp, tryckte händerna mot bröstet
och utropade: »Mamma, jag älskar Porry så, att jag icke
vill leva den dag, jag får visshet om, att han föredragit
henne framför mig. Han är ju den ende, vars hjärta jag
velat vinna.»
»Är du säker på, att han älskar dig?» frågade grevinnan
och blickade tankfullt på Jenny.
»Nej, och nu — nu — är allt glömt. Vems är felet?
Mammas.»
»Mitt» utropade grevinnan förskräckt.
»Ja, om ej mammas fördomar, mammas skuggrädsla
varit, då hade jag nu icke med vansinnig förtvivlan behövt
tänka på framtiden; men så har det alltid varit, och så
skall det evigt förbliva. Mamma låter inverka på sig, och
så få andra lida genom mammas svaghet.»
Det syntes att Jenny fann en lindring, en tröst uti att
ohejdat lämna fritt lopp åt sina uppretade känslor.
»Nu är du icke rättvis, min lilla duva», inföll grevinnan
saktmodigt och satte sig suckande i en emma.
»Är jag icke?» skrek duvan häftigt. »Kan mamma neka
till, att det var på mammas böner jag förliden vår avstod
ifrån att resa till Italien, ehuru Porry en afton yttrade till
mig: ’Res till Italien, jag skall ledsaga er’. Under denna
resa hade jag nog lyckats fånga hans hjärta.»
»Ack, jag var ju så sjuk då, att jag nära nog ansågs för
döende», viskade grevinnan och lutade sitt huvud i handen.
»Nå ja, därför lät jag ju också övertala mig. Vidare var
det mamma, som lät Ernfrid prata i sig en mängd
dårskaper om mesallians och dylikt, så att vi nödvändigt skulle
resa ned till morbror Hjelms; allt i den elaka avsikten att
skilja mig från honom. O, när jag tänker på, att jag
utan alla de där konsterna helt säkert nu ägt hans kärlek,
tycker jag, att mamma och Ernfrid gjort mig ett ont, som
aldrig kan förlåtas.»
»Men, mitt älskade barn, du vet mer än väl, att jag
främst av allt sätter din lycka.»
»Nej, det varken vet jag eller har erfarit ; tvärtom.
Högmodet har mamma satt framför den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
