Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man vandrade ned i trädgården.
»Varför satte ni ej ert namn under
äktenskapsbryter-skan?» frågade Porry. »Var det därför, att ämnet
avskräckte?»
»Ämnet?» Sorenza såg på honom.
»Ja, ämnet!» Porry blickade stadigt in i hennes ögon.
»Och varför skulle detta förmå mig att icke sätta ut mitt
namn?»
»Vad vet jag? Det kunde ju finnas minnen, som gjorde
det mindre behagligt.»
»Det kunde, å ja, varför icke? Allt är möjligt; men
denna gången var det icke något sådant, som föranledde
mitt inkognito.»
»Verkligen! Det vore kanske indiskret att fråga
orsaken?»
»Alldeles icke. Jag har nyss bekänt den inför hela
sällskapet.»
»Således icke någon hemlighet?»
»Jag är nog olycklig att ej äga några sådana.» Sorenza
skrattade med sitt något kalla skratt. »Orsaken till min
anspråkslöshet att icke vilja uppgiva mig såsom den,
vilken målat tavlan, utgick helt enkelt därifrån, att utkastet
var av Nils.»
»Av mig?» Porry skiftade färg.
»Ja, den där hemligheten känner jag. Ni har målat
för-bryterskan och hennes gudomlige domare; jag den
skriftlärde och folket. Det är således Nils äran av
äktenskaps-bryterskan tillfaller.»
Sorenza vände på huvudet och fick se Arthur.
»Vad, greve Eldelfeldt utan dam!»
»Ödet har så velat», svarade Arthur och kom fram till
Sorenza och Porry.
»Skyll icke på ödet, utan på er själv. Vi dödliga hava
vanligtvis en lycka här i livet, den att få det vi önska.»
Porry och Arthur sågo på Sorenza, då hon uttalade dessa
ord, som inneburo en motsägelse till hela hennes liv.
Hon smålog och tilläde med sin kyliga munterhet:
»Allt beror däruppå, att vi aldrig upphöra att vilja; ödet
måste då giva med sig.»
Hela aftonen sysselsatte sig Porry och Arthur med
Sorenza. Det förvånade Mariquitta, som ej hade sig något
bekant om Arthurs tidigare bekantskap med styvmodern.
Mariquitta var så van, att han endast hade ögon och öron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
