Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, Mariquitta är ej den kvinna, som passar vid sidan av
Arthurs aristokratiska figur. I varje av hans drag
framlyser en så hög grad av nobless, att hennes strålande
fägring försvinner vid jämförelsen därmed.»
»God afton!» ljöd Arthurs stämma. »Vågar jag anhålla
om polonäsen?»
»Jag dansar icke.»
»Icke under hela aftonen?»
»Nej !»
»Och skälet?» Han satte sig bredvid Sorenza.
»Att jag lagt bort att dansa.»
»Redan!» Han skrattade. »Jag är två år äldre och
anser mig ej för gammal att vara dansör.»
»Ni är det ej heller, men med mig förhåller det sig
annorlunda, jag räknar dubbla år.»
Nu spelade musiken upp polonäsen.
»Nå, skall ni icke söka upp en annan skön dam?»
frågade Sorenza.
»Icke för denna dans. Jag föredrager att prata.» Hans
ögon följde Mariquitta, då hennes kavaljer förde henne
bort. En lätt, en flyktig suck höjde hans bröst, därefter
vände han sig till Sorenza och återtog i skämtsam ton:
»Ni och jag göra oss skyldiga till en synd.»
»En synd?»
»Ja visst, ty vi dansa icke.»
»Det kan aldrig få namn av att vara en sådan.»
»Kan det icke?» Arthur fäste sina klarblå ögon på
Sorenza med ett allvarsamt uttryck, som alldeles icke passade
samman med leendet på hans läppar. »Vi bestjäla oss
själva på glädje, detta är ju en stöld? Som ni vet,
förbjudes en sådan i sjunde budet.»
»Vi gjorde det, ifall vi verkligen berövade oss ett nöje;
men jag tror icke, att detta är fallet.»
»Varför tror ni det icke?»
»Därför, att vi båda självvilligt avstått därifrån.»
»Bevisar ingenting.» Arthur lutade sig tillbaka emot
ryggstödet av stolen, kastande en blick omkring sig och
upptäckte åtskilliga ansikten, varuppå stod med tydliga ord:
»Vi ämna lyssna.»
Han fortfor likväl, ehuru med sänkt röst:
»Jag vill framdraga ett exempel, som tydligen skall [-bevisa-] {+be-
visa+} huru litet man bör tro på våra handlingar. Det gavs
en tid, då jag var mycket lycklig. Allt, som omgav mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
