Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smekte mina önskningar. Livet var en enda solljus dag.
Under denna tid fick jag det infallet att spela olycklig.
Jag antog en sorgsen min och gjorde min sak så bra, att
alla, som voro i beröring med mig, inbillade sig, att jag
förtärdes av någon hemlig sorg. Man visade mig överallt
så mycket deltagande, så mycken ömhet, att jag därigenom
endast blev olyckligare. I två år höll jag ut med denna roll,
utan ätt någonsin förneka den. Ödet hämnades och tog
ifrån mig min sorglösa lycka. När jag sedan fick ett
verkligt själslidande, klädde jag mitt ansikte i en leende mask
och har sedan dess bibehållit mitt glada yttre.» Ett lätt
moln svävade över den höga pannan.
»Men jag kan omöjligt förstå, vad greven vann med
att spela olycklig», inföll Sorenza.
»Deltagande. Man ordentligt klemade med mig. Jag
hade såsom lycklig bestämt gått miste om all denna
vänlighet.» Arthur skrattade.
»När vi sist sågo varandra, hade ni ännu ej fallit på
den där idén.»
»Då var rollen av olycklig utspelad och då jag därefter
gjorde bekantskap med sorgen, ville jag behålla den för
mig själv, alldeles som jag förut gjort med lyckan och
glädjen — såsom äldre har jag fått en verklig avsky för
att låta världen kasta en blick i mitt inre. Vad det gömmer,
tillhör mig och ensamt mig. Jag varken vill eller skall låta
andra bedöma, vad det äger av styrka eller svaghet.»
»Har detta beslut blivit konsekvent fullföljt?» frågade
Sorenza med tonvikt. »Har greven aldrig givit någon del
av vad hjärtat gömt?»
»Nej, jag har aldrig haft någon förtrogen. Under loppet
av sex år har jag varit mig själv nog. Kanske blir det
annorlunda hädanefter.»
Arthur såg på Sorenza med en blick, som fullföljde
meningen.
Porry kom och slog sig ned hos henne, sedan han
fullgjort hövlighetens krav och hälsat på grevinnan
Eldelfeldt och Jenny.
Första valsen dansade Arthur med Mariquitta, och sedan
fortfor han att dansa hela aftonen, liksom han av själ
och hjärta varit road därav. Endast några flyktiga ord
växlades under balen emellan Sorenza och honom. En
gång yttrade hon:
»Medgiv, att dansen roar greven?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
