Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans sätt emot den där artisten var därför artigt och så
förbindligt, att man omöjligt kunde spåra något av den
ovilja, som bodde i hans inre.
Med falköga gav Ernfrid akt på Jenny och Porry. Han
uppfattade ganska riktigt, att det aldrig funnits någon
ömmare känsla hos Nils för Jenny. Dessutom hade
Ernfrid med sitt goda minne varken glömt Porrys uppträdande
hos Gruners eller i Sorenzas ateljé.
Ernfrid, mera vaksam och mera slug än alla de andra inom
sin släkt, hade även gjort sig underrättad om ett och annat
under den tid, Sorenza vistades i Griinerska huset, vilket
han nu letade fram ur sitt minnes fatabur och
kombinerade med den kännedom, han ägde rörande Sorenzas
senare öde, och kom sålunda sanningen nära.
Så t. ex. hade han sig bekant, vad ingen annan visste,
att Sorenza var gift med Sturm, att hon nu var änka och att
Porrv för några år tillbaka vistats på Eksjö; vidare, att
han återvänt därifrån i en dyster sinnesstämning.
Av allt detta gjorde Ernfrid den slutsatsen: att Porry
för Sorenza hyste ett långvarigt tycke, varuppå varken
tid eller omständigheter förmått inverka.
Ernfrids plan var snart färdig. Sedan alla av gästerna
gått, drog grevinnan Eldelfeldt sig tillbaka till sina rum;
de båda syskonen befunno sig allena kvar i salongen.
Ernfrid tog genast upp ämnet, berömde Porry och sade
skrattande, att han nog såg, det Jenny ämnat professorn
till hans svåger, men att frågan blivit för tidigt väckt
och allt borde noga tagas i betraktande. Ernfrid yttrade
bland annat:
»Det kan aldrig slå fel, att du icke bör äga en
obegränsad makt över honom, då man betänker, huru smickrande
det måste vara för hans egenkärlek att bliva bemärkt av
en kvinna med din rang, rikedom och fägring. Varje
offer från hans sida är därför ingenting annat än en
skyldighet, och jag är säker på, att du i detta fall fullkomligt
riktigt fattar din ställning gentemot honom.»
När Ernfrid lämnade Jenny, hade han satt hennes
upproriska känslor i rörelse. Hon började tänka över sin och
Porrys ställning och fann nu, att hon varit alldeles för
anspråkslös, han åter alldeles för vårdslös.
Ernfrid hade ganska riktigt lagt sina ord för att
uppreta systerns högmod och göra slut på en böjelse, som kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
