- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
148

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

renza reste sig upp och började gå av och an på golvet.
Hon stannade slutiigen framför det öppna fönstret.

»God dag!» ropade en röst bakom Sorenza; det var
Mariquitta. Sorenza vände sig om.

*



Några dagar förflöto, under vilka Porry ej syntes till.
Man sade, att han rest bort. Skulle han återkomma eller ej?
Se där en fråga, den Sorenza gjorde sig i tysthet.

Arthur hade i stället dagligen varit hos Sorenza.
Denna hans trägna uppvaktning harmade Mariquitta,
emedan han tycktes alldeles ha förgätit henne, för att skänka
sin hyllning åt styvmodern. Mariquitta hade icke den
dunklaste aning om, att emellan Arthur och Sorenza fanns
någon släktskap, utan hon såg i hans uppförande endast
föränderligheten i hans känslor. I samma mån han drog sig
tillbaka, vaknade hos den unga kvinnan begäret att
återvinna «in slav och beundrare. Hon sökte uppväcka
Arthurs svartsjuka, genom att kokettera för Bencke, och
sysselsatte sig med den unge artisten mera än klokheten bjöd.
Och detta med en person, som icke det ringaste intresserade
henne. Fåfängan att få Arthur svartsjuk framkallade detta
uppförande.

Bencke hade av Mariquitta blivit presenterad för Sorenza.
En gång förr hade de mötts, men så hastigt, att han, i sitt
upprörda sinnestillstånd, icke fäste sig vid hennes utseende,
som han då, på ett föga honnett sätt, behandlat. För
Sorenza hade deras första möte likväl varit allt för bittert,
att hon skulle kunnat glömma dragen av den, som spelat
en roll i denna smärtsamma scen.

Också hade hon behövt flera sekunder, innan hon kunde
med några alldagliga hövlighetsfraser besvara hans
hälsning.

Emellan Arthur och Sorenza hade samtalet om
Mariquitta nästan dagligen återupptagits. Sorenza talade då med
så mycket allvar till honom, att Arthurs förändrade
uppförande helt och hållet härflöt därav. En dag yttrade
Sorenza till honom:

»Du försummar din mor och din syster; detta skall reta
dem emot Mariquitta. Kom ihåg, att hon bär samma namn
som jag, och att alla, som äro besläktade med mig, bliva
förhatliga för dem.»

»Sorenza, jag älskar henne så högt, så över allt annat, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free