Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar i året; men hon älskar sin frihet, och det må icke
någon förtänka henne, så emanciperad och självsvåldig som
hon är.»
»Besynnerligt vad du nu säger. Ebba föreföll, då jag såg
henne, som en i högsta grad älsklig flicka, rikt begåvad
med både hjärta, förstånd och ...»
»Envishet», inföll Ernfrid; »ja, det skall Gud veta. Mig
skulle hon bestämt retat gallfeber på.»
»Det vill säga, du kan icke med henne.»
»Icke särdeles. Morbror var mycket klen till hälsan, och
tant tyckes med så ängsliga blickar följa hans avtynande,
att hon själv angripes därav.»
»Nå, än Mauritz, hur mådde han?»
»Såsom alltid, det vill säga, släpande med sin dumhet och
sin tråkighet. Tant påstod, att den senare härflöt från ett
olyckligt tycke, han skulle haft för en viss Magda eller
Martha. Dock, därpå tror jag icke. Äldre fruntimmer, som
läst mycket romaner och själva icke kunna hava några
kärleksintriger, vilja nödvändigt fantisera ihop sådana för ungt
folk. Jag för min del anser den man vara en komplett narr,
som gör någon affär av kvinnor och kärlek. Att älska i
dag och glömma i morgon tillhör mannfen, i fall han såsom
karl vill verka något dugligt för sin samtid.»
»Det var en ganska lätt uppfattning av den
allvarsammaste sak i livet», inföll Arthur.
»Vad var det du sade? Den allvarsammaste.» Ernfrid
skrattade. »Om du sagt den dåraktigaste. Jag föraktar
den karl, som åt dylikt slarv uppoffrar en timme av den
tid, han kunde använda nyttigare. Det är något löjligt i
den roll, vi som förälskade spela.»
»Löjligt!»
»Ja visst. Jag vill tcvisa det. Du ff r t. ex. se en kvinna,
som behagar dig; du blir vilt förtjust, och du begår så
många dumheter, att du skulle dö av skratt, i fall en annan
begick dem. Sedan du nu gjort dig till åtlöje för andra,
uppoffrat heliga eder, varma böner, ödmjuka knäfall och
kommit så långt, att den sköna läspar sitt: ’jag älskar dig’;
vad har du vunnit? Jo, att hon under loppet av någon tid
översvämmar dig med sin ömhet. Du är i sjunde himlen.
Du tror, det skall räcka så hela ditt liv, och du är färdig
att förgås av lycksalighet. Du skriver glödande verser, dem
hon icke begriper. Något senare, och den sköna har ledsnat.
Hon finner det vara enformigt att slösa sina blickar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
