- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
156

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vi hava ju begravit det förflutna, alltså bort med allt,
som hörer dit. Väl vore, om jag även med det förflutna,
kunde begrava min ovilja för dem, som leva »

»Skulle oviljan kunna fortleva, sedan förmågan att älska,
dött?» frågade Porry med en röst, som hade allt för mycket
av det forna tonfallet, att icke jaga upp en högre rodnad
på Sorenzas kinder.

»Förmågan att älska dör aldrig», svarade Sorenza, »men
förmågan att älska ett visst föremål kan dö.»

»Sorenza har rätt!» Porrys ögon hade uppfångat
rodnaden.

Hans röst ägde således förmågan att sätta hennes blod i
rörelse. Han hade icke bedragit sig. Det fanns ännu
någon sträng i hennes hjärta, som kunde vibrera i en ömmare
tonart.

Nils bytte genast om samtalsämne. Hade han fortsatt
det, skulle han kanske ha förrått den upptäckt han gjort och
för alltid berövat sig möjligheten att än en gång uppfånga
en skymt av vad Sorenzas hjärta gömde.

*



• Under tiden hade den grevliga familjen fortsatt sin
promenad. Då de hunnit så långt, att varken Sorenza eller
Porry kunde uppfånga deras ord, yttrade Ernfrid:

»På vem hälsade du, Arthur? Var det på damen eller
kavaljeren?»

»På båda», svarade Arthur.

»Det förundrar mig, att du känner henne.»

»Motsatsen förvånar mig med avseende på dig.»

»Min käre Ernfrid, du bör ej överraskas av något, när
frågan gäller Arthur», inföll grevinnan bittert. »Du borde
känna honom och veta, att han anser för en ära att trampa
aktningen för sin mor under fotterna. Det har blivit hos
honom en samvetssak att låta mig se, huru litet avseende
hati gör på mig. Nå ja, allt det där har jag för övrigt
omtalat i mina brev, ehuru jag då icke visste, att personen,
till vilken Arthur står i den där lumpna förbindelsen, var
besläktad med henne.. Jag borde likväl ha anat det.»

»Och varför, om jag får fråga», inföll Arthur häftigt.

»Därför att alla mina lidanden hava utgått från en och
samma källa. Så snart det var fråga om glömska av heder
och plikt, borde jag misstänkt ursprunget.»

»Jag anhåller, det mamma ville vara av den godheten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free