Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otålighet avvaktade att slumpen skulle foga så, att han
kunde få fästa Arthurs uppmärksamhet på, att han genom
umgänget med Sorenza överträdde faderns vilja. Att han
sedan iöll ur sin sansade roll, var en följd av hans
uppretade själstillstånd.
Ernfrid kände med sig själv, att han uppfört sig dåligt
emot Sorenza, och just därför pinade det honom att
sammanträffa med henne.
När Arthur avlägsnat sig, fick emellertid grevinnan och
Jenny uppbära, att han förgått sig, och medlemmarna i
den Eldelfeldtska släkten skildes åt obelåtna med varandra.
♦
Någon tid förgick.
Porry hade blott en tanke, en önskan, ett mål, och det var,
att ännu en gång se sig älskad av Sorenza.
Han var dagligen med henne, och hans sätt hade
visserligen till det yttre den lugne vännens; men nog skulle
Sorenza varit blind för att ej se den känsla, som doldes bakom
vänskapens mask och vilken för varje dag framskymtade
allt tydligare och tydligare.
Det oaktat bibehöll Sorenza sitt vänliga, alltid lugna,
stundom kyliga sätt emot honom. En och annan gång hände
det, att en lika förrädisk som hastig rodnad flög över hennes
ansikte och för Porrys spanande blickar förrådde, att
hennes inre icke var så kallt, som hennes yttre utvisade.
Sorenza deltog högst obetydligt i brunnssällskapets
förströelser ; men Mariquitta däremot var ständigt med.
Sorenza ställde likväl så klokt till, att den unga frun, med eller
mot sin vilja, måste hava faster Marie med sig. Allvarligt
hade Sorenza sagt Mariquitta, att det varken var passande
dier överensstämmande med god ton, att en ung fru så där
ensam och uppvaktad av en hop herrar flackade omkring
på alla förlustelser och promenader. Nog av, faster Marie
var alltid vid Mariquittas sida, och varken herr Bencke eller
é.ndra kunde nu skryta av någon angenäm tete å tete med
den vackra och fjäsade fru Sturm.
Arthurs uppförande hade blivit ännu mera tillbakadraget.
Han besökte även Sorenza mindre ofta. Sant är, att
var-est Mariquitta var, där såg man även honom; men Arthur
höll sig på avstånd, nöjd, om han i flykten kunde
uppfånga en blick.
Mariquitta fann denna förändring retsam och gjorde allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
