Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kallar Sorenza detta svaghet?»
»Det är alltid svaghet att hava behov av tillgivenhet.
Vänskapen är, i likhet med kärleken, något 1 högsta grad
vanskligt.»
»Är det Sorenza, som påstår något dylikt?»
»Ja visst.» Nu skrattade Sorenza. »Och till bevis, att
jag tänker så, är att jag alls icke byggt några förhoppningar
på Nils’ vänskap.»
»Däruti gör Sorenza rätt. Jag har icke själv fäst några
sådana vid den.»
»Nils erkänner således, att den hör till det ostadiga
slaget.»
»Den hör icke till något slag; ty den har aldrig existerat.»
»Har Nils ej haft vänskap för mig?»
»Aldrig», svarade Nils med en röst och en blick, som
jagade hela härar av purpurskyar över Sorenzas ansikte.
Sorenzas hand darrade, där den kvarlåg innesluten i hans.
Hon sänkte blicken. Nils fortfor:
»Sorenza kan icke anklaga mig för att vara en trolös
vän; jag har aldrig begärt din vänskap, aldrig tillförsäkrat
dig min. När Sorenza sade: Tåtom oss vara vänner’,
svarade jag: ’Må vara’, men jag lovade alldeles icke någon
vänskap, jag antog blott tillbudet därav, emedan jag i
annat fall helt säkert blivit bortvisad.»
»Men detta var icke ärligt handlat.»
»Vari ligger det oärliga?»
»Uti att emottaga en vänskap, den Nils icke ämnade
besvara.»
»Men som jag hoppades kunna förvandla till vad den
borde vara. I en strid använder man alla möjliga medel
för att kunna segra.»
»Segra? Och över vad?» Nu såg Sorenza upp.
»Över din köld. Kosta vad det vill — måste du ...»
»Jag måste ingenting», avbröt Sorenza kallt.
Bakom kölden framskymtade ett något, som gav
tillkänna, att hon var upprörd, ehuru hon sökte förskansa
sig bakom likgiltigheten. Porry blickade en stund tigande
på henne.
»Skygg, alldeles som då hon var yngre», tänkte han.
»O, du min ljuva duva, du måste ändå bli min!» Han
suckade.
»Nils har illa uppfyllt sin plikt att intressera mig.»
»Ämnet var således ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
