Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte; »skall stynget komma att träffa denna punkt i min
s j äl!»
»Ni har eder måhända bekant att professor Porry målat
min dotters porträtt. I följd därav kom han ganska ofta
i min dotters hus. Hon fattade för den framstående artisten
ett livligt intresse. Detta behagade varken mig eller min
äldste son. Vi hoppades också att det blott var en
övergående nyck. Nu har emellertid denna fantasi antagit en
så häftig karaktär att den berövar henne all frid. Orsaken
är, att professorn ständigt är vid er sida och nästan aldrig
mera besöker min dotter. Att jag önskar återskänka mitt
barn det lugn, denna fantasi berövat henne, är naturligt,
och därför har jag vänt mig till er. Min begäran är, att
ni ville lämna X-strand odh att ni på en längre tid skiljer
edra och professorns vägar samt att ni förmår honom stanna
här till terminens slut. Jag, jag ber eder därom förvissad,
att min dotters nyck för professorn då skall svalna. Min
äldste son och jag äro bestämt emot en förening emellan
min dotter och artisten. Jag önskar blott besparas smärtan
av att se henne lida genom er under den korta tid jag äger
kvar att leva. Och så till sist: varje ord som jag sagt
måste intill er död stanna emellan mig och eder.»
»Är det något mera, grevinnan önskar?» frågade
Sorenza.
»Nej, ingenting, ifall ni uppfyller min begäran.»
»Det skall för mig bliva en hederssak att motsvara det
förtroende ni visat mig.»
Grevinnan reste sig, sägande:
»Vi hava nu sammanträffat för sista gången. Få nu se,
vilka resultaten bliva av detta vårt möte.»
»Naturligtvis sådana ni önskat dem», svarade Sorenza
och gjorde en avskedskomplimang.
När dörren tillslöts efter grevinnan, hämtade Sorenza
djupt efter andan, liksom hon varit nära att kvävas. Med
ett uttryck av oändlig smärta sjönk hon ned i en fåtölj.
Huru länge hon blivit sittande så, är ovisst, om ej ljudet
av steg kommit henne att se upp. Framför henne stod
Porry.
Sorenzas ansikte var vått av tårar.
»Vad har ’hänt? Sorenza gråter.»
»Jag har varit ledsen, men det är nu över», svarade hon
vänligt.
»Vad har kunnat bedröva Sorenza?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
