- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
178

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid. Vad jag har att säga, går tillbaka i tiden. René har
nu varit gift i fem år. Har du någon enda gång tänkt
över, vad som sammanförde dig och Mariquitta och av er
gjorde ett par?»

»Ja, många gånger. Det var ju min förtvivlan över att
hava blottställt tant. Min åstundan att ifrån tant borttaga
varje skugga av orättvis misstanke förmådde mig förklara
för farbror, att jag var kommen för att bedja tant föra
min talan med avseende på Mariquitta. Jag sade till och
med, att jag velat begagna kunskapen om, att tant, utan
hans lov, arbetade i den övre våningen, för att tvinga
tant bliva min förespråkerska.»

»Men tänkte René också, att du för att gottgöra ett av
dig begånget fel, gjorde Mariquitta till offret därför? När
du övertalade henne att bliva din maka, vad gjorde du då?
Du lovade inför Gud att vara hennes stöd, att älska henne
i lust och nöd och att bereda hennes lycka.»

»Jag vet det; och därför har jag icke med ett ord, en
enda bestämd uttalad önskan sökt inskränka på hennes
frihet. Förmådde mina böner ingenting, så fick hon
fullkomligt rå sig själv. Det minsta hon av mig ägde rätt att
fordra, var, att jag så litet som möjligt besvärade henne,
utan satte henne i tillfälle att få glädja sig åt livet.»

»Och därmed ansåg du dig ha uppfyllt din plikt?»

»Ja! Att hennes tillvaro blev så angenäm som möjligt,
var ju allt, vad hon av mig kunde begära.»

»Jag tror, att detta var det minsta. Något vida mer
ägde hon rättighet att fordra.»

»Och vad hade det varit?»

»Ömhet och tillgivenhet!»

»Detta förmådde jag ej giva henne.»

»I så fall bedrog du mig, då du försäkrade, att
Mariquitta var den enda, för vilken du hyser tillgivenhet...»

»Jag måste ju säga detta, eljest hade tant i sitt ädelmod
kullkastat allt, genom att sätta sig emot Mariquittas
förening. Farbrors misstankar hade åter uppflammat och min
vanvettiga böjelse blivit en källa till lidanden för tant.»

»Det är sant; men detta berättigade dig icke att draga
in ännu en oskyldig varelse i eländet. När du likväl
gjorde det, då fordrade samvete och plikt, att du icke allenast’
skulle fästa ditt hjärta vid denna unga, ofördärvade flicka,
som var bliven din hustru, utan även, att du skulle lära
henne älska dig. Endast på ömsesidig kärlek bygga tvenne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free