- Project Runeberg -  Börd och bildning /
6

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Fader, hvad vilja dessa kvinnor? Ämna de rifva ned
Stadshuset, liksom man gjort med Bastiljen?»

»Nej, Elias, de vilja hafva bröd för sig och sina
hungrande barn», svarade fadtrn.

»Bröd!» upprepade gossen. »Äro då alla dessa utan
bröd?»

»Ja, och många, många jämte dem.»

Den vilda hopen skränade, stormklockan ljöd, och från
alla gator framvältrade nya skaror. Det såg ut, som hade
dessa bleka, vilda och eländiga människor vuxit upp ur
jorden. Allt tätare och tätare slöto de sig omkring lille
Elias och hans fader. Det gafs icke mer någon möjlighet
att komma undan.

Plötsligt skallade ropet:

»Till Versailles!»

Målet för kvinnotåget blef nu hofvets och yppighetens
hemvist. Dit skulle de, för att fordra bröd — bröd för sig
och sina döende barn.

Elias och hans fader måste följa folkströmmen till
Versailles.

Skälfvande af fasa och vämjelse, blef Elias ett
ögonvittne till alla de gräsligheter, som den ursinniga
folkhopen begick emot lifvakten. Barnets blod isades vid dessa
mordscener, där slaktaren Jourdan utförde hufvudrollen,
och hvilka först togo ett slut, då Lafayette i spetsen för
nationalgardet ankom till skådeplatsen.

Lika ofrivilligt som Elias och hans far blifvit förda till
Versailles, återfördes de därifrån.

På återtåget hade fadern tagit gossen upp på sina starka
armar, emedan barnets krafter voro uttömda.

Elias, som således blef lyft öfver mängdens hufvuden,
hade med barnslig nyfikenhet betraktat den olycklige
Ludvig, martyren för lädrens missgärning, nu ledsagad af
denna gräsliga lifvakt, som på pikar bar de afhuggna
lif-gardisternas hufvuden såsom segertecken.

Skådespelet hade varit sådant, att intrycket däraf måste
bli outplånligt för gossens sinne. Det skulle också på hans
framtid utöfva ett stort inflytande.

Sedan den olyckliga kungafamiljen ändtligen hamnat i
Tuilerierna, lyckades det Elias’ fader att med sitt barn få
anträda vägen till det hem, han dagen förut lämnat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssbob/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free