Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnades, och fader Jacob, hållande ett ljus i handen, blef
synlig.
»Är det Nathanael och Isak?» frågade den gamle.
»Ja, fader», ljöd svaret.
»Lofvad vare Herren, som helbregda återfört eder till
mitt hus! — Söner, jag önskar tala med eder vid
aftonmåltiden.»
Ett par timmar därefter hade fader Jacob med sina tre
söner, Nathanael, Isak och Elias, samt den äldstes hustru
och deras tvenne barn intagit aftonmåltiden.
Den judiska familjen var nu samlad i det stora
praktfulla rummet. Familjens hufvud, Jacob, hvilade på
otto-manen. Elias satt i en vrå vid spiseln.
På allas ansikten hvilade en prägel af djupt allvar.
De båda små, som eljest brukade tumla muntert om, hade
nu helt tysta lindat armarna om hvarandras halsar och
lutade hufvudena tillsammans liksom medvetna af att något
viktigt afhandlades.
Det syntes, att den gamle slutat ett meddelande.
Nathanael, den äldste af sönerna, blickade sorgset
framför sig. Slutligen bröt han tystnaden.
»Fader, du har rätt, Frankrike är i detta ögonblick
fullkomligt likt en vulkan, och våra fäders Gud allena vet,
hvad slut de började oroligheterna kunna taga.»
»Det är därför, mina söner, jag sammankallat eder, på
det I skolen bestämma, om I viljen kvarstanna i Frankrike
eller flytta därifrån», sade Jacob.
»Huru ämnar du själf göra?» frågade Isak och fäste en
blick af kärlek på den gamle.
»Hvad beslut jag fattat skolen I sedan få del af. Nu
är min vilja, att I fritt och utan all inverkan af mig
besluten eder.»
Åter följde en lång tystnad, som denna gång bröts af
Nathanaels hustru, hvilken med en öm blick på svärfadern
sade:
»Dina söner, fader, skola helst blifva där du är, antingen
du lämnar Frankrike eller stannar kvar. De, liksom jag,
kunna icke tänka sig möjligheten af att lefva skilda från
dig.»
»Ester har rätt», inföll Nathanael. »Vi vilja icke skiljas
från dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
