Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacob Elias på sina skuldror, så att han skulle kunna se
högtidligheterna.
Drottningen och hofvet befunno sig på en läktare.
Trehundra präster i full skrud förrättade en högtidlig
mässa.
När gudstjänsten var slutad, gick general Lafayette fram
till fäderneslandets altare och aflagt med hög röst, i det
federerade Frankrikes namn, medborgar-eden.
Tusentals munnar upprepade orden:
»Jag svär det!>
Jacob tryckte sonen hårdt till sitt bröst och hviskade:
»Äfven jag svär det.»
»Svär du, min far, att vara broder till dessaf» frågade
Elias och fattade med båda händerna om faderns
silfver-lockiga hufvud.
»Ja, jag svär att vara lagarna och konungen trogen, att
älska franska folket såsom barn af min egen stam!»
svarade Jacob och såg med ett mildt uttryck in i gossens
blixtrande ögon.
Faderns blick hade ett så kärleksfullt och försonande
uttryck, att elden i Elias’ ögon slocknade. Han släppte
taget om den gamles hufvud och suckade.
Sedan ekot af detta högtidliga: »Jag svär det!» bortdött,
gick konungen fram till fäderneslandets altare och aflade
med lugn, allvarlig och tydlig röst ed att troget hålla
grundlagen i helgd.
Med ett stormande jubel tackade folket för den aflagda
eden.
Maria Theresias stolta dotter glömde sin ovilja mot detta
uppstudsiga foik, som förorsakat henne så bittra stunder.
Hon trodde ett Ögonblick på möjligheten af att kunna vara
lycklig såsom en konstitutionell konungs gemål.
Behärskad af sitt hjärtas bättre känslor, reste hon sig
upp från sin plats, lyfte upp sin son och höll honom mot
folket, ropande:
»Här är min son, jag och han dela konungens tänkesätt!»
Folkets glädje vid dessa ord gaf sig luft genom
entusiastiska fröjderop. — Det trodde på varaktigheten af den
endräkt, hvaråt denna högtid var helgad.
»Hvad hon är skön!» hviskade lille Elias med blicken
fasthängande vid drottningens drag, »henne hafva dessa
människor likväl velat mörda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
