Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestänkt, och jag vänder mig bort från dig med fasa. —
Ni kristna, ni älsken blod; — jag af skyr det.»
»Elias, du känner ej vår Gud och frälsare, då du så
talar», inföll Sophie med glödande kinder; »ty 0111 du det
gjorde, skulle du äfven förstå, hvad ordet kristen
innefattar.» Sophie lade sin hand på hans skuldra och tilläde med
af rörelse darrande röst: »Det innebär höjden af kärlek
till Gud och till våra medmänniskor. Det är en fläkt af
Guds anda i vår själ; det är att stå honom närmare i
fördragsamhet, försonlighet och barmhärtighet, det är...»
»Tyst, Sophie», inföll Elias med häftighet och fattade
om hennes händer. »Du hädar, då du säger detta. De
kristnas handlingar äro ett hån mot dina ord.»
Han släppte hennes händer, liksom han helt plötsligt
blifvit fattad af den tanken, att detta vidrörande orenat
honom. Han reste sig och mumlade:
»Hvarför umgås jag med dig, du är ju ändå ingenting
annat än en kristen flicka!»
Han närmade sig dörren. Sophie sprang upp och ställde
sig framför honom sägande:
»Att jag, den kristna flickan, likväl förstår kärlekens
ord bättre än du, vill jag strax bevisa dig. — Jag kommer
aldrig i håg, att du är jude, och aldrig tänker jag, att du
dyrkar en annan Gud än min. Aldrig har jag med tankar
eller ord förolämpat dig för din tro, men detta har du gjort
med mig. — Min Gud och frälsare har lärt mig ’att vi
böra älska hvarandra inbördes’. Han, som så befallt, han
har också rum för oss alla i sin famn. Hvarför då hata
hvarandra, när allt, som utgår från Gud, lärer oss, att
kärleken, tron och hoppet äro gemensamma för alla. —
Älska du Gud på ditt sätt, men låt mig dyrka honom på
mitt, och försök du liksom jag tillbe honom i kärlek.»
Den fjortonåriga flickans ansikte var liksom förklaradt.
Vid åsynen däraf försvunno skuggorna från Elias’ panna,
och han stammade:
»Förlåt om jag sårat dig: jag vill söka glömma, att vi
icke hafva en gemensam Gud.»
»Elias, det hafva vi», hviskade Sophie med en blick åt
höjden, i det hon mot den sträckte sina knäppta händer
och tilläde: Gud är en, vi känna honom blott på olika sätt.
Kristi blod har flutit som försoningsoffer för alla. Uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
