Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans kärlek äga vi därför samma del.» Hon tryckte de
knäppta händerna mot bröstet.
Efter den aftonen talade aldrig Elias med Sophie mer
i religiösa ämnen. Han kunde tvärt om hela timmar sitta
och åhöra hennes tal om huru vi böra förlåta och öfverse
med hvarandras fel. Ehuru Sophie aldrig nämnde Kristi
namn, uttalade likväl hennes läppar alltid Kristi lära.
*
De politiska händelserna hade förmått den svage Ludvig
den sextonde att, oaktadt det misslyckade försöket den 18
april, göra ännu ett för att fly från Paris i hopp att detta
senare skulle lyckas bättre.
Flykten den 20 juni skulle likväl, såsom allt hvad den
arme monarken företog, äfven utfalla ogynnsamt och
endast leda till nya, bittra lidanden för denne man, hvars
krona var af idel törne.
Samma dag, eller den 25 juni, då Ludvig återfördes till
Paris, och han med familj såsom fångar skulle bevakas i
Tuilerierna, återvände Jacob på aftonen till sin boning.
När Jacob inträdde i sitt hem, fann han Elias allena i det
stora sällskapsrummet.
Första blicken, som gossen kastade på faderns
sorgbundna ansikte, sade honom, att något händt, som upprört den
gamle.
Elias sprang mot honom, utropande:
»Hafva fransmännen åter mördat?»
»Nej, jag har endast bevittnat, huru de återfört
konungen, som försökt fly, och...»
»De hafva dödat honom», inföll Elias.
»Nej, de låta blott såsom fånge bevaka honom i Tuile-
rierna.»
Jacob satte sig på ottomanen och drog Elias ned
bredvid sig, sägande med djupt allvar:
»Det gifves ögonblick i lifvet, då det, som sker, ingifver
oss en förkänsla af hvad som i framtiden skall inträffa. —
Vi ana då det kommande. — Den, som ej i ett dylikt
ögonblick lyssnar till rösterna inom sig, den har gjort orätt. En
dylik instinktiv känsla har i dag tillhviskat mig, att under
det oväder, som allt mer och mer nalkas, en hvar bör göra
sig beredd att omkomma. — Därför, min son, vill jag i
afton anförtro dig något. Vi känna ej morgondagen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0025.html
