- Project Runeberg -  Börd och bildning /
26

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det förtroende, jag går att göra dig, ligger mycket, emedan
jag på dina unga skuldror ämnar lägga ansvaret af en helig
plikt, ifall döden skulle rycka din far ifrån de skyldigheter
han åtagit sig.»

Den gamle tystnade.

Elias hviskade med lidelsefull smärta:

»Fader, du kommer mitt hjärta att darra. Tala icke
om, att du, så ädel, så god och så full af kärlek, skall blifva
ett offer för dessa rofdjurs mordlust! Hela mitt inre skulle
uppfyllas af ett enda omätligt hat till franska folket, i fall
någon af dem vågade med blod fläcka dina silfverhår. —
Sedan äger jag hvarken plikt eller skyldigheter mot någon
af dem.»

»Min son får och kan icke så tänka», inföll Jacob. »Du
vore då icke barn af mitt blod.»

Han lyfte upp Elias’ hufvud och tilläde:

»Se mig rakt in i ögonen och svara: skulle du våga
blifva ohörsam mot en befallning af din fader?»

Elias såg stadigt in i faderns genomträngande blick och
svarade:

»Ja, om denna befallning innebär, att jag skall älska *
fransmännen, såsom vore de af min stam, då skulle jag
svara: detta är mig omöjligt. Hvad helst annat du befaller
skall blifva en oeftergiflig lag.»

Ett ögonblick betraktade fadern Elias med ett uttryck
af sorg, därefter lutade han hufvudet i handen och
försjönk i tankar.

Äfven Elias satt tyst. Han vågade ej med ett ord störa
fadern.

Utan att förändra ställning yttrade Jacob efter en lång
stunds förlopp med en ton, som skulle han snarare besvarat
sin egen tankegång än ställt orden till sonen:

»Jag har låtit det onda slå djupa rötter, och det utan
att hafva aning om dess tillvaro. Det är således mig själf
jag måste tillräkna, emedan jag icke ägnat nog
uppmärksamhet åt de känslor, som utvecklat sig i min sons inre. Jag
har illa fyllt mitt kall såsom fader. Detta är mig ett
bittert medvetande.»

En suck af smärta höjde Jacobs bröst.

»Fader», ropade Elias, »tala icke dessa bedröfvelsens
ord! Inför Herren vår Gud, liksom inför mig och dig själf,
är du utan skuld, i fall den känsla af ovilja jag hyser är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:18:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssbob/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free