Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacob sköt sonen åt sidan och befallde honom stanna kvar.
För första gången bröt Elias mot en af fadern uttalad
befallning. Så fort Jacob lämnat rummet, störtade Elias
efter honom, och då Jacob satte nyckeln i portlåset, befann
sonen sig vid hans sida.
Under tiden hade de tre på hvarandra följande slagen
upprepats med en häftighet, som tillkännagaf stor ångest.
»Hvem där?» frågade Jacob.
»Sophies mor!» svarade en skälfvande och ångestfull
kvinnoröst.
I ögonblicket var porten öppen och in störtade en kvinna,
hvars dräkt var i fullkomlig oordning.
I detsamma ljödo vilda rop från gatan.
»Hitåt, hitåt hafva de flytt!»
Med kraftig arm ämnade Jacob slå igen porten; men just
1 detta ögonblick slungades den upp med sådan fart, att
han kastades åt sidan. Några af blod nedsölade och i
lumpor höljda män, beväpnade med yxor och knifvar,
instörtade skrikande:
»Vi hafva henne och dessutom ett par andra roj alister
till.»
Smutsiga och roflystna händer sträcktes mot den
skälfvande kvinnan, Jacob och Elias för att fatta och släpa dem
i fängelse; men den högväxte juden tycktes icke sinnad att
låta dem så där utan motstånd få sitt rof. Han ställde sig
framför kvinnan, som flytt till honom, och gaf med sin
knutna hand anföraren ett så våldsamt slag i hufvudet, att
denne tumlade baklänges.
Ett ögonblicks vild brottning uppstod. Elias deltog däruti
med en känsla af raseri. Några sekunder varade striden;
därefter hördes ett gällt ångestskri af en kvinna, så ett
undertryckt rop af smärta, hvarefter Jacob och den han velat
rädda störtade baklänges.
Jacob hade, i det ögonblick mordvapnet träffade hans
bröst, fattat tag om Elias’ arm. Då han föll till marken,
drog han sonen med sig, men så, att han med sin kropp
betäckte honom.
»Det är slut med hela följet», sade anföraren.
I samma ögonblick Jacob föll hade lyktan blifvit krossad,
så att ett fulikomligt mörker insvepte mordscenen.
Allt var tyst i den mörka portgången. Aftonvinden
strömmade in och drog suckande förbi blodscenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
