Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvita lockarna voro färgade af blod. Vid denna syn kastade
han sig åter öfver den liflösa kroppen och utbröt i en vild,
lidelsefull klagan.
Jéröme stod orörlig och betraktade honom.
Öfver den unge mannens bleka drag hvilade en prägel
af kallt förakt. Han jämförde i tankarna sin smärta med
Elias’ och bägges olika styrka att bära sorgen.
Då det häftiga utbrottet något saktat sig, sträckte Elias
handen mot höjden och utropade:
»Vid mina fäders Gud svär jag att aldrig förlåta, aldrig
glömma, att de kristna utgjutit ditt ädla blod, min far. —
Ifrån detta ögonblick hatar jag dem såsom mina bittraste
fiender.»
Sedan han uttalat denna ed, stod han upp.
Öfver det upprörda ansiktet lade sig ett dystert lugn.
Med kall och nästan befallande röst sade han till Jéröme:
»Bort härifrån! Ni bör nu vara nöjd, ni har åsett min
smärta. Gå!»
Han pekade på porten.
Jéröme förblef orörlig.
»Om jag går», sade han, »hvart tänker ni då föra dessa?»
Jéröme visade med handen på de båda liken.
»Hvad jag ämnar göra, äger ni ej någon rättighet att
fråga mig. Er tillkommer blott att lämna detta hus, dit ni
inträdt för att söla er i blod.»
»Hvarför jag inträdt och kvarstannat här, känner icke
någon annan än jag själf», svarade Jéröme; »men hvarför
jag icke hörsammar er tillsägelse, det skall jag säga er.
Orsaken är — Sophie d’Escare. Er far tog af er löftet
att beskydda henne. Några ögonblick senare gaf jag samma
löfte åt den, som här delat er faders öde. Vi hafva sålunda
förbundit oss till en och samma plikt. Ni är en yngling
och som sådan vanmäktig att ens beskydda er själf, än
mindre någon annan. Ni måste därför äga en bundsförvandt.
Denne bundsförvandt skall bli jag.»
»Ni och jag i förbund! Aldrig! Ni en kristen, jag en
jude. Vi kunna ej hafva något gemensamt. Jag är en
yngling, sade ni. Det är sant: men lika sant är, att den
varelse jag lofvat beskydda ej skall hafva någon annan än
mig till stöd. Min far har på mig öfverflyttat en plikt. Den
är mig för helig, att jag skulle tillåta någon dela den med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
