Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om ni tillåter, skall jag ledsaga er dit, ty min väg går
just till Palais Royal.»
Damen tackade med ett leende, som gjorde henne ännu
skönare.
Småningom och utan att Elias märkte det, förde damen
talet på Marat.
Elias afskydde detta missfoster, som för ögonblicket
utgjorde pöbelns af gud; men det oaktadt fällde han aldrig
något omdöme öfver folkets vän.
Han tecknade med några drag Marats outtröttliga
verksamhet, hans stora popularitet, och bifogade därvid med ett
eget tonfall:
»Ni finner af allt detta, att folkets vän måste vara dess
af gud.»
»Ja, jag finner, att han är mycket mäktig», svarade
damen och bytte om samtalsämne.
Vid afskedet framstammade Elias den önskan, att få lära
känna hennes namn.
»Ni vill veta hvem jag är», upprepade damen med ett
sorgset småleende. »Jag åter önskar att i dag slippa säga
er det. Jag är en obetydlig flicka* från Caén, som står i
skuld hos er för den artighet ni visat mig; låt detta vara
er nog. Adieu!»
Hon gick in i trädgården.
Några minuter senare smög Elias helt obemärkt efter,
och observerade henne nu på afstånd, för att utröna, hvart
hon ämnade sig.
Utan att ägna någon uppmärksamhet åt de föremål, som
borde fängslat hennes ögon, tog den unga kvinnan vägen till
ett af gallerierna. Elias såg henne gå in i en bod.
I en knifsmedsbod såg han henne utvälja en blank
dolk-knif med ebenholtzskaft. Sedan hon tillhandlat sig den,
aflägsnade hon sig och passerade tätt förbi Elias utan att
märka honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
