Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var en man, som på ett henne värdigt sätt skulle
fullgöra sitt uppdrag.
När presidenten uttalade hans namn, böjde sig den
hög-växte mannen, som stod bakom Elias, ned till honom och
hviskade:
»Chaveau-Lagarde är den, hvars namn jag i går icke
ville nämna.»
Elias vände sig om och fäste en tacksam blick på
Jéröme.
Man uppläste nu anklagelseskriften. Därunder visade
Charlotte ett fullkomligt lugn och bibehöll oförändrad sin
värdiga hållning. Icke en muskel rördes i hennes ansikte.
»Jag är Marats mörderska. Jag har aldrig ämnat
förneka en handling, öfver hvars utförande jag känner mig
stolt.»
»Hvilket ändamål åsyftade ni med Marats mördande?»
»Att göra slut på Frankrikes olycka; att återskänka
lugnet åt mitt dyra fosterland.»
Under hela förhöret hade Elias stått orörlig. Han
liknade en människa, som blifvit petrificerad. Endast det
växlande uttryck af beundran och ångest, som lästes i den
på Charlotte oafvändt riktade blicken, gaf tillkänna, att
han tillhörde de lefvandes antal.
Sedan Fouquier-Tinville resumerat förhöret och yrkat
dödsstraff, steg Chaveau-Lagarde upp och tog till ordet.
Hans tal var kort och energiskt. Han slöt det sålunda:
»... Medborgare, i den anklagades erkännande af de
mest försvårande omständigheterna ligger hennes försvar.
Detta orubbliga lugn, dessa själfförnekelser, som ur en
synpunkt äro sublima, äro dock icke naturliga; de kunna icke
förklaras annorlunda än genom den mest öfverspända
politiska fanatism, som satt dolken i hennes hand. — Det
tillhör er att bedöma, med hvilken tyngd denna orubbliga
fanatism bör kunna väga i rättvisans vågskål. Jag
hän-skjuter frågan till edra samveten. Må de fälla domen!»
Då Chaveau-Lagarde slutade, härskade en dödstystnad
i salen.
En konvulsivisk suck höjde Elias’ bröst. Han förstod
att denna tystnad innebar en dödsdom.
Juryn uttalade sig enhälligt för dödsstraffet.
Elias’ ögon riktades på Charlotte.
Hon afhörde domen med oförändrade anletsdrag. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
