Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den frågan kan medborgaren Bassal bäst besvara, ty
jag känner endast, att hon 1791 ankom till min faders hus
och af honom upptogs som fosterdotter.»
Man öfvergick nu till Elias personligen och den
bref-växling, man visste att han fört med madame Morier.
Man ville veta, hvarom den hade handlat, och då Elias
uppgaf, att den endast rört Sophie d’Escare, förkastades
denna uppgift på den grund, att så väl madame Morier
som Elias förstört brefven.
Hade dessa blott angått enskilda affärer, skulle
korrespondenterna icke vidtagit denna försiktighet.
Man framlade därefter ett påbörjadt bref från madame
Morier till Elias, det enda man funnit i hennes byrå. I
detta bref föreföll språket något mystiskt, och det syntes
tydligt, att ett hemligt förstånd fanns dem emellan.
Med ett lugn och en klarhet, som utvisade, att han nu
behärskades endast af sin pliktkänsla och sitt förnuft, sökte
Elias göra klart, att brefvet vände sig uteslutande omkring
Sophie; men man fäste ej något afseende vid hans ord.
Slutligen åberopade Elias Jéröme Bassal, såsom den
hvil-ken bättre än någon kunde intyga sanningen af hvad han
sagt.
Därefter fördes Elias tillbaka till fängelset.
Åter förgick en dag, två dagar och slutligen tre dagar,
utan att Elias vidare inställdes för domstolen eller erfor
något af hvad som tilldrog sig utom hans fängelse.
Dessa dagar voro år, timmarne månader, och Elias
framsläpade sitt lif i ett själstillstånd, omöjligt att beskrifva.
Hade hans eget lif ensamt sväfvat i fara, skulle det varit
honom fullkomligt likgiltigt huru domen utfallit. Han
skulle till och med ha önskat att få följa Charlotte Corday
och dö som hon; men nu var det Sophies lif, som hotades,
hennes, som han skulle beskydda, och för hvars skull han
ålagt sig att lefva.
På fjärde dagen om morgonen öppnades fängelsedörren,
och fångvaktaren förklarade, att — Elias var fri.
Elias frågade genast, 0111 han kände hvad öde änkan
Morier fått.
»Hon guillotinerades i går», svarade fångvaktaren.
»Och hennes dotter?» Elias vågade knappt andas.
»Henne hafva de sparat tills vidare.»
»Är ni säker därpå?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
