Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om jag är säker!» utropade fångvaktaren. »Det är
jag visst, ty ni skall veta, medborgare, att jag för mitt eget
nöje brukar teckna upp namnen på alla dem republiken
finner för godt att göra ett liufvud kortare.»
Porten öppnades och Elias befann sig åter i fria luften.
Utan en minuts dröjsmål tog han vägen direkt till
Jé-röme.
Han inträdde obehindrad i dennes boning. Alla dörrar
stodo olåsta. Salen, salongen och äfven arbetsrummen voro
tomma.
Det såg ut, som hade invånarne flytt eller blifvit
bortförda.
En förfärlig tanke uppstod i Elias’, själ.
Skulle Jérome under sina bemödanden att rädda Sophie
kanske ha ådragit sig republikens misstanke och själf
blifvit häktad.
Elias kastade en orolig och forskande blick omkring sig,
i hopp att finna något, som bekräftade eller jäfvade denna
farhåga.
Hans ögon föllo på en tillsluten dörr, han närmade sig
den, och det föreföll honom som han hört kväfda
snvft-ningar.
Han lyssnade.
Det var verkligen någon, som grät där inne.
»Kanske de ha guilloniterat Bassal», tänkte Elias och
lade handen på låset.
Dörren gick upp utan buller; men Elias blef stående
orörlig på tröskeln.
Nedsjunken i en fåtölj satt en ung kvinna med ansiktet
gömdt i händerna.
Hon grät såsom den gråter, hvilken förlorat allt kärt och
dyrbart i lifvet.
Elias kunde ej se de i näsduken dolda anletsdragen; men
han behöfde det icke heller, han hade ögonblickligen
igenkänt — Sophie d’Escare.
Framför henne, med ryggen vänd åt Elias, stod Jérome.
Under några minuter afbröts tystnaden endast af Sophies
snyftningar ; ändtligen yttrade Bassal:
»Edra tårar smärta mig. Hade jag förmått rädda er och
Levitain, utan att ni behöft binda ert öde vid mitt, så var
förvissad, att jag gjort det. — Ni var mig en främling
ända till det ögonblick, då vi möttes inför domstolens skrank.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
