Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fårade, men ännu energiska ansikte igenkänna Jéröme
Bassal, eller såsom han nu kallade sig, Jules Möulin.
Man såg, att den femtiosju-årige mannen ändtligen
vunnit frid med sig själf. Kraft, allvar och inre lycka stodo
att läsa på hans panna, i hans blick och i dragen omkring
munnen.
Under det han åt, samtalade de måda makarna om
affärer. När Jéröme slutat sin måltid och med Sophie gått
in i den lilla gafvelkammaren, lade hon sin arm om
mannens hals och sade: »Nu skall jag berätta dig, att vi hafva
främlingar, som gästa hos oss öfver natten.»
»Såå, det var ej något gladt budskap. Nå, hvilka äro de?»
»De äro fransmän», svarade Sophie och såg på honom,
icke med fruktan, men väl med en^ orolig blick.
»Mitt barn, det förundrar mig, att...»
»... att jag visat dem gästfrihet», afbröt honom Sophie.
»Åh nej, det förundrar dig icke, ty huru ond du än är på
dem, därför att de ej kunnat behålla sin republik, så äro de
likväl dina landsmän; därför skall du äfven finna det
naturligt, att jag villfar deras begäran att få gästa här öfver
natten. De äro man, hustru och ett sjukt barn, som ej
stod ut att färdas längre. Jag vill endast tillägga, att
mannen heter — Elias Levitain.»
Jéröme släppte sin hustrus hand och utropade: »Elias
Levitain under mitt tak! Du och han hafva således
återsett hvarandra?»
»Nej !» svarade Sophie lugnt. »Elias anar ej, hos hvem
han är; men jag har sett honom. Elias vet ej, att han
sof-ver under Jéröme Bassals tak. Ack, Jules», tilläde Sophie,
seende upp till honom med en öm blick, »då jag återsåg
Elias och i tankarna jämförde den känsla, jag en gång
hyste för honom, med den, som mitt hjärta inrymt åt dig j
allt sedan den aftonen du öfvergaf mig, då tyckte jag, att
min kärlek till Elias endast varit en skön, poetisk dröm, då j
däremot min tillgifvenhet för dig är stark och mäktig som
verkligheten.»
Nu lutade Sophie hufvudet mot mannens bröst och
till-lade: »Det är ej ett talesätt af mig utan en sanning, att
du är hälften af mitt lif.»
Jéröme slöt henne till sitt bröst och höll henne en lång |
stund sålunda sluten i sin famn utan att yttra ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
