Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamla herresäten, hvilka ännu finnas kvar här och
hvar i åtskilliga af Sveriges provinser, utgöra med sina
traditioner från släkt till släkt minnesstoder, hvilka erinra
0111 försvunna tider då de högborna voro allsmäktiga. En
dylik fornlämning utgjorde grefve Axel Harthons egendom
Ljungbro, belägen i en af Sveriges mest romantiska trakter
och omgifven af en storartad natur.
En vacker eftermiddag i början af augusti 1831, göra vi
vårt första besök därstädes.
Strax utanför stora gallerporten på Ljungbro stod en
ung man. Han hade ett ovanligt intelligent utseende. Stödd
mot den ena af de uppslagna portarna, betraktade han
tankfullt det ståtliga slottet med dess torn, men ägnade icke en
enda blick åt den moderna byggnaden till höger.
Denna, senare tiders skapelse, utgjorde nu den grefliga
familjens boning.
Det gamla slottet upptogs endast af praktvåningarna i
deras ursprungliga skick, vapensamlingarna och
tafvelgal-lerierna.
Ljungbro hade från forna tider tillhört Harthonska.
släkten, som med aktningsvärd omsorg vårdat det, ehuru den
senare generationen föredragit att bebo den nya praktfulla
byggnaden.
Under det den unge mannen öfverlämnade sig åt sina
betraktelser, syntes en ung flicka komma gående uppför
allén, som förde till gallerporten.
En stor bredskyggig hatt sådan som då begagnades,
bortskymde större delen af ansiktet. Man kunde se en vackert
formad haka och en mun, hvars karaktäristiska drag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
