Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
batalj, då den enes fria åsikter kommo i strid med den
andres begränsade, dock utan att detta inverkade på grefvens
omdöme om församlingens själasörjare. Följden häraf var,
att grefve Harthon tätt och ofta inbjöd Aurenius till sig
och äfven själf gjorde trägna besök i prostgården, som
låg helt nära Ljungbro.
Under de första åren prosten var kyrkoherde i Bro,
hade grefven stött sig på hans sätt och funnit det något
för mycket rättframt; men dylika småsaker glömdes likväl
vid närmare bekantskap och grefven fattade verklig
vänskap för prosten. Detta hade till följd, att grefve Harthon
erbjöd Valentin plats såsom öfverinspektor öfver
Ljungbro, Vårnäs och Stenby, det vill säga, förvaltare öfver alla
Harthonska egendomarna. Valentin hade dessförinnan
innehaft en mindre plats af samma beskaffenhet, men denna
var alltför förmånlig att ej af honom antagas, och sålunda
blef han en medlem af den grefliga familjen.
Valentins sätt var artigt och förekommande, men
till-kännagaf tydligt, att han aldrig ämnade på något förtroligt
sätt närma sig den grefliga familjen eller tillåta, att den
med nedlåtande förtrolighet närmade sig honom. I hela
hans väsende låg någonting, som bestämdt tillkännagaf, att
han var fullkomligt medveten af de skrankor den adliga
stoltheten uppreste.
Valentins stolta tillbakadragenhet utvisade, att han var
allt för rädd om sin egen värdighet, att vilja blottställa den
genom någon otillbörlig förtrolighet med personer, som
möjligen kunnat tillbakavisa den.
Alltid uppmärksam, aldrig krypande, hade Valentin
lyckats vinna grefvens och grefvinnans ynnest, något som han
icke tycktes eftersträfva, men hvaraf han kanske just
därför kom i åtnjutande.
Grefven hade aktning för hans kunskaper, förtroende
till hans omdöme och obetingad tillit till hans heder och
redlighet.
Grefvinnan satte värde på hans bildning, hans
ridderlighet och hans fina takt.
Men på samma gång grefvinnan uppskattade Valentins
karaktär till dess fulla värde, vaknade en obestämd oro
inom henne, och hon gjorde sig ofta den frågan:
»Innebär ej den dagliga sammanvaron med en sådan man
en fara för Frigga?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
