- Project Runeberg -  Börd och bildning /
109

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Aren ni genomvåta af regnet?»

»Vi ha ej fått en enda droppe på oss», svarade Frigga
och hoppade med Valentins hjälp ned af hästen.

»Jag har varit orolig öfver er», sade grefvinnan och tog
mannens arm.

»För regnets skull?» frågade grefven.

»Ja. Hvar uppehöllo ni er, under det ovädret rasade?»

»På Månsberg. — Ett litet äfventyr, som jag hade på
bortvägen, förmådde oss att taga in där.»

»Ett äfventyr? Hvaruti bestod det?»

»Däruti, att min gamla ridhäst ledsnat vid sin
husbonde», svarade grefven leende.

Grefvinnan betraktade honom. Hon märkte nu, att han
var ovanligt blek, och att han, trots den leende minen
och den skämtsamma tonen, likväl icke var glad. Hon
kände honom dock för väl att med ett enda ord låta märka
hvad hon observerade utan yttrade endast:

»Förklara dig närmare! Har det händt Cesar något?»

»Ja, han har blifvit skjuten, därför att han fick
kol-lern.»

Grefven kysste sin hustru och tilläde:

»Löjtnant Aurenius har vid tillfället visat mycken
själsnärvaro, och jag står i stor förbindelse hos honom; utan
hans mellankomst skulle händelsen kunnat hafva ledsamma
följder. Nu tala vi ej vidare därom.»

När grefven gått in till sig, gick grefvinnan upp till
Frigga, för att erfara hvad som händt.

Frigga berättade då, att, så snart de vikit af från
alléen, hade grefvens häst, ett eljest sedesamt djur, stegrat
sig och varit särdeles ostyrig. Valentin framkastade då
det rådet, att grefven skulle vända 0111 och ta en annan häst,
emedan det föreföll, som Cesar icke vore vid sitt normala
lynne. Grefven ville likväl icke lyssna till varningen,
utan fortsatte färden. Cesar tycktes också lugna sig
något, ända till dess de kommo in i Månsbergsskogen, då han
stegrade sig så häftigt, att grefven flera gånger varit nära
att bli kastad ur sadeln.

Valentin hade genast, då hästen åter började krångla,
sprungit ned från sin, hvars tyglar han kastat åt
betjänten, hvarefter han sprungit fram och lyckats få tag i
Ce-sars betsel. Så godt som med våld ryckte han grefven ur
sadeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:18:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssbob/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free