Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna bära alla sorger, utan att de återspeglas på hans
panna’, har han ofta sagt.»
Hennes betraktelser afbrötos af Valentin.
»Har fröken observerat, huru rika på diamanter träden,
blommorna och gräset blifvit!» sade han.
»Nej, jag har varit allt för mycket upptagen af tanken
på förmiddagens tilldragelse», svarade Frigga och räckte
Valentin handen, tilläggande: »Min mor och jag äro
löjtnantens gäldenärer för hela lifvet. Mitt hjärta skall aldrig
glömma den skuld, hvaruti jag står till er. Mottag...»
»Jag ber, låt oss lämna detta!» inföll Valentin kallt och
bugade sig, utan att vidröra Friggas hand. »Hvad jag
gjort, var så naturligt, att det ej lönar att spilla ord därpå,
och jag hoppas det ej förskaffat mig några gäldenärer.»
Frigga såg på honom. Hvarje drag i hans ansikte sade
henne, att han önskade vara befriad ifrån vidare
tacksägelser.
En liten paus uppstod. Valentin bröt den med de orden:
»Vill fröken ej kasta en blick ut genom fönstret och
se huru praktfullt regnet smyckat trädgårdens blommor?»
Frigga vände på hufvudet och såg ut, sägande:
»A propos om skulder, så har jag en sådan olikviderad.
Om ni glömt den, så har jag icke gjort det.»
»Jag har icke glömt min fordran hos fröken», svarade
Valentin; »men då vadet ingicks, lofvades mig, att jag
efteråt skulle få bestämma vinsten. Jag anhåller därför,
att hvad jag har att fordra tills vidare kan få innestå.»
»Men ni fruktar ju att ha gäldenärer?»
»Ja, i den mening fröken förut påstod sig vara min.»
»Det är således tacksamhetsskulder ni afskyr?»
»Ja!»
»Och af hvad skäl?»
Frigga såg, att ämnet misshagade Valentin; men hon
hade fast beslutit att han denna gång skulle nödgas
af-handla hvad som ej roade honom.
Det småretade Frigga, att han så där tvärt af klippte
hvad hon af verklig erkänsla uttalade.
»Af det enkla skälet, att de likna falskt mynt», sade
Valentin.
Bordet var 1111 serveradt. Grefven och grefvinnan
syntes i salongen. Man begaf sig till matsalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
