Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klaga, att jag varit nog lycklig att kunna göra grefve
Harthon en så obetydlig tjänst som den i dag.»
»Jag förstår er icke», utbrast Frigga.
»Om jag gör en god gärning eller bevisar min
medmänniska en tjänst, så gör jag det alldeles icke för att
erhålla belöning, utan för min egen tillfredsställelse. Ett
enkelt tack är mig då nog och innebär allt hvad jag
önskar. När ni räckt mig handen och sagt tack, har ni
betalt er skuld och vi äro kvitt.»
»Må så vara då», sade Frigga; »men ni mottog icke
ens den hand jag räckte er.»
»Jag gjorde det icke, därför att ni talade om
tacksamhetsskuld. Jag utbyter ej handslag med en gäldenär, som
jag ej kännes vid. Nu däremot skulle jag tacka fröken,
om samma hand räcktes mig.»
»Ni är en obegriplig människa», sade Frigga
skrattande, och räckte honom handen, i det hon reste sig upp.
Valentin tryckte den bugande och tänkte:
»’Obegriplig’, icke är jag det inför dig åtminstone; du
förstår mig fullkomligt.»
Grefve Eldau’s ankomst till Ljungbro skulle firas med
en större bal. Det var första besöket, som de nygifta
gjorde hos grefve Harthons.
Alla ortens notabiliteter från grannskapet och staden
L— voro inviterade.
Att denna bjudning till det ståtliga Ljungbro skulle af
alla med förtjusning mottagas, faller af sig själf t, i
synnerhet som man tämligen allmänt visste, att den fransyska
grefvinnan skulle komma dit. Aftonen före den dag, då
man väntade Eldaus, var Frigga stadd på återvägen från
en längre promenad. Hon gick med långsamma steg
genom den höga, täta furuskogen på en genväg, som förde
till prostgården och den närmast belägna byn.
Den unga flickans dröjande steg utvisade, att hon med
fulla drag ville njuta af stundens behag. Tystnaden i
skogen afbröts likväl af någon, som, hvisslande på en bekan*
melodi, kom gående efter henne. Frigga, som i anseende
till vägens krökning ej kunde se hvem det var, satte sig
ned på en tufva, för att invänta den med raska steg
annalkande personen.
8 I Börd och bildning I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
