Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valentin syntes snart vid krökningen af vägen. När
han kom fram till Frigga, reste hon sig och besvarade
hans hälsning, i det hon frågade:
»Hvar har löjtnanten varit under dessa sista dagarna,
som vi ej sett till er?»
»I går begaf jag mig till Vårnäs och återkom därifrån
först i dag på eftermiddagen, då jag steg af vid prostgården
för att hälsa på föräldrarna.»
»Att färden till Vårnäs är undanstökad, var riktigt väl»,
menade Frigga, »ty nu få vi behålla löjtnanten hemma
någon tid?»
»Önskar fröken det?»
»Ja visst; vi få ju främmande.»
»Grefven nämnde verkligen om att här skulle bli bal.
Han var så god och inbjöd mig till densamma.»
»Men det var ej därom jag talade, ty det faller af sig
själf t att löjtnanten icke kan fara bort den dagen.»
»Tror fröken det?»
»Jag är förvissad om att löjtnant Aurenius icke skall
göra sig skyldig till ett dylikt brott mot grannlagenhetens
fordringar.»
Valentin besvarade dessa ord med en stum bugning.
»Har löjtnanten», återtog Frigga efter ett kort
uppehåll, »under sitt vistande i Paris sammanträffat med min
kusins unga fru?»
Frigga såg stadigt på Valentin.
Huru förargligt! Blodets ostyriga vågor ville icke alls
låta behärska sig af viljan, utan de rusade upp på
Valen-tins kinder och gåfvo dem en högre färg än vanligt.
»Jag har haft den förmånen att umgås i markis de
Maillé’s hus», svarade han.
»Ni känner således grefvinnan Eldau?»
»Jag är nog lycklig att göra det.»
»Då får ni tillfälle att förnya bekantskapen. Hon och
hennes man komma att kvardröja här en eller par veckor.»
»I sådant fall är jag verkligen att beklaga, emedan
plikten tvingar mig att försaka glädjen att sammanträffa
med grefvinnan», svarade Valentin, som nu återvunnit
fullkomligt välde öfver sig. »Jag är nödsakad att redan
i morgon resa bort.»
»Det är icke möjligt», utbrast Frigga. »Ni kan icke
vara så oartig mot mina föräldrar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
