- Project Runeberg -  Börd och bildning /
120

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föremål för blickar, sådana som dem, som sändas er i
detta nu», yttrade Aurore allvarligt. »I sådana fall har
jag haft orätt om mina ord förorsakat, att ni ej
aflägs-nar er.»

»Ni är verkligen den första, som gör mig till en farlig
karl. — Har ni glömt så mycket af ert hemland, att ni
förgätit era landsmaninnors liflighet?»

Valentin reste sig upp tilläggande: »Jag skall nu gå och

buga mig för grefvinnan Eldau; men jag bönfaller, låt icke
ett fatalt rykte så förvilla ert omdöme, att hvarje ord och
min få en annan betydelse än de böra erhålla.»

»Var till freds, monsieur, grefvinan Eldaus heder är mig
för helig, att jag skulle tillåta mig ett oriktigt bedömande
af hennes handlingar. — Hon har varit min systers elev
och är kär för mig.»

»Grefvinnan äger således i er icke blott en
landsmanin-na, utan äfven en vän. Jag lyckönskar henne.»

Valentin lämnade Aurore för att närma sig Lilie.

*



Innan vi gå vidare, vore det kanske af nöden att med
några ord gifva läsaren ett begrepp om löjtnant Aurenii
yttre människa.

Valentin hörde till antalet af dessa män, som ingifva
mer respekt än intresse, och därför var han icke någon
synnerlig favorit hos det täcka könet. Fruntimren i
allmänhet voro litet rädda för honom, och det föll aldrig
någon in att i sitt sätt mot Valentin inlägga något koketteri.
Instinkten sade dem, att han icke fångades i dylika snaror.

Ehuru endast tjuguåtta år, föreföll Valentin betydligt
äldre, och ändock fanns det ingenting af gubbe i hans
väsende. Han dansade, och som det tycktes med nöje; han
skämtade gärna med ungdomen och deltog alltid i deras
lekar och förströelser; men han gjorde det på ett sätt, som
skulle han tänka:

»Må göra, jag kan väl också nedlåta mig att leka barn.»

Hufvuddraget i hela Valentins yttre var en prägel af
öfverlägsenhet och manlighet, ett fullt medvetande af styrka
i förstånd och karaktär.

En vanlig kvinna förälskar sig icke gärna i en dylik
karl, ty hennes omdöme säger att hon måste förefalla
honom som ett barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free