- Project Runeberg -  Börd och bildning /
129

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyckte det vara alldeles ofantligt bra att slippa bevittna en
upprörande smärta.

Frigga gick upp på sina rum och Lilie tänkte:

»Han har rest utan ett ord till mig. Jag är bra olycklig.»

Ernfrid började fundera på att det vore tid att lämna
Ljungbro.

*



September månad och äfven en stor del af oktober ginga
till ända, utan att Valentin hördes af.

Grefve Harthon kunde icke undgå att till prosten uttala
sin förundran öfver Valentins uppförande.

Genom posten hade Frigga haft en enda underrättelse
från Valentin, och den lydde: att Melcers tillstånd icke var
så farligt som brefskrifvaren antydt, utan att man kunde
hoppas det bästa. — Efter detta bref kom icke något vidare
och tiden framskred långsamt för den i hemlig ångest
lef-vande Frigga.

Man var nu i slutet af oktober. Det var söndag.
Grefven och grefvinnan voro resta till kyrkan. Frigga hade
stannat hemma och satt i det stora sällskapsrummet för att
läsa; men hon hade knappast öppnat boken, förrän ljudet
af ett åkdon, som helt raskt körde upp på gården, tvang
henne att kasta en blick ut genom fönstret.

I den öppna suffletten sutto tvenne unga män. Vid
åsynen af dem undföll Frigga ett utrop af öfverraskning och
i nästa ögonblick var hon vid salongsdörren, men hejdade
sig och mumlade: »Nej, jag vågar icke. O, min Gud, gör
mig stark och låt mig icke sakna mod, i fall jag nödgas
återse honom som en ...»

Dörren rycktes upp. På tröskeln stod grefve Melcer;
blek och ganska mycket förändrad, det är sant; men med
fullkomligt redig blick och utseende.

I nästa minut hade Frigga kastat sig i hans armar. En
flod af glädjetårar strömmade utför hennes kinder.

Länge höll brodern henne hårdt sluten till sitt bröst,
liksom hade han varit rädd att släppa och åter förlora den för
hans hjärta så dyrbara systern.

Tre år hade förgått, sedan Melcer lämnade
fäderneshem-met för att i främmande länder utplåna minnet af en
olycklig böjelse. Melcer hade allt från barnaåren haft Frigga
kär, ehuru han under det de växte upp sökt spela öfversit-

9 I Börd och bildning I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free