Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är jag, som kommer för att erinra dig, att vi
icke hafva mer än tre veckor till julen och — mammas
födelsedag.»
»Nå, hvad följer däraf?»
»Naturligtvis, att vi måste tänka på någon
öfverrask-ning åt vår moder. Om vi skulle ställa till ett
sällskapsspektakel, alldeles som när du sist var hemma och spelade
tillika med Arthur?»
»Det vill säga, då Magda vistades i prostgården», inföll
Melcer.
Han var nu ryckt ur sin tankfullhet, och ämnet
diskuterades. Melcer förklarade likväl bestämdt, att han icke
vore hågad för någon teatralisk föreställning.
När hans beslut i detta fall ej stod att ändra, började
Frigga orda litet om Magda.
Melcer talade om sin forna böjelse såsom om något,
hvilket endast existerade i minnet. — Det var en utbrunnen
eld, hvilken hvarken lämnat saknad eller smärta efter sig.
Frigga tänkte, då hon begaf sig in till sina rum: »Hvad
det är, som plågar Melcer, icke är det någon olycklig
kärlek. Jag måste tala vid Aurenius. Melcer har för liten
sysselsättning, och detta gör, att han obetingadt
öfverläm-nar sig åt sitt grubbel.»
Följande morgon var Frigga den första i matsalen.
Hon hoppades, att Valentin, som sent den föregående
aftonen återkommit till Ljungbro, skulle infinna sig före de
andra, och hon missräknade sig icke.
»Jag har med riktig hjärtklappning väntat på
löjtnantens ankomst», sade Frigga.
»Och jag anade, att fröken i dag skulle hafva något att
säga mig», svarade Valentin. »Hvad har förefallit, som
åter uppväckt er oro öfver grefve Melcer!» tilläde han.
»Huru vet ni, att jag är orolig öfver honom?»
»Jag har ju redan förklarat, att jag haft aningar.»
»I så fall har ni anat rätt. Jag är verkligen orolig öfver
Melcer, och därför önskade jag omtala hvad som
framkallat min oro.»
»Jag tror mig veta det. Gamle grefven har i dag på
morgonen varit nere hos mig, för att om möjligt erhålla
några upplysningar rörande den person, om hvilken er
bror talat i går afton, — jag meddelade grefven det lilla
jag visste, och nu ber jag: Låt icke hvarje ord af grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
