Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt vände han sig om, sägande till Lilie: »Har du
någonsin hört namnet Sophie d’Escare?»
»Ja, det har jag visst. Bland de papper, som gamla
markisinnan de Maillé’s notarie lyckats rädda åt min far,
fanns ett testamentariskt förordnande, hvaruti markisinnan
Cesarine de Maillé tillförsäkrade en flicka vid namn Sophie
d’Escare en ganska ansenlig lifränta. Sophie d’Escare
skulle vistas som fosterdotter hos en jude, vid namn Jacob
Levitain.»
»Nå, hvar finnes nu Sophie d’Escare?» utbrast Melcer.
»Äfven hon är försvunnen, min far har förgäfves gjort
allt för att finna henne. Fosterfadern, Jacob Levitain, är
död, och dennes son, den nuvarande bankiren, förklarade,
att han redan i flera år utan framgång sökt efter sin
fostersyster. Troligen har bilan skördat äfven henne.»
»Nej, hon lefver», sade Melcer och vände sig bort.
»Men hvar?» utropade Lilie häftigt.
Melcer svarade icke, utan stod orörlig och blickade ut i
natten.
Valentin böjde sig mot Lilie och sade: »Byt om
samtalsämne !»
Med ängsligt intresse följde Frigga broderns ord och
rörelser. Vid Valentins hviskning till Lilie, började Frigga
genast tala om andra saker. Hon ropade på Melcer. Han
skulle nödvändigt se på taflorna, hvarefter tablåerna skulle
arrangeras; där var ett ansikte, som enligt Friggas
förmenande var ofantligt likt Magdas.
Melcer hörsammade kallelsen, men kunde icke upptäcka
någon likhet. En ifrig dispyt uppstod, hvilken med
mycken liflighet fördes å Friggas sida, ända tills hon lyckats
smått förarga brodern, då hon helt plötsligt sade: »Det
lönar icke att tvista, utan vi skola låta fakta af göra. —
Jag har just utaf prosten lånat det porträttet han äger af
Magda och skall låta hämta ned det, så få vi jämföra.»
Några minuter senare inträdde betjänten med en oljetafla,
föreställande en ung kvinna.
Melcer tog emot den och betraktade bilden en lång stund
med ett intresse, som alldeles klarnade upp hans utseende.
Därpå följde en jämförelse mellan porträttet och det där
ansiktet med den förmenta likheten.
Lilie vände sig till Valentin sägande: »Hvad är det där
för en tafla?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
