- Project Runeberg -  Börd och bildning /
155

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det gifves andra hågkomster, som äro förfärligare. —
Dock, det onda, som ingen mer än man själf vet utaf
att man begått, är som det aldrig blifvit föröfvadt. Nu
måste jag ut i luften», bifogade han. »Jag har
kollationerat mina och förfädernas synder. Icke vänder jag åter hit
så snart. Skada, att du är flicka! Du skulle bättre än
jag uppburit vårt gamla namn; ty du skulle låta ditt blod
för dess ära, om du därmed kunde öka dess glans. Jag
tänker dö för att slippa bära det.» Därpå vandrade han
genom galleriet och försvann slutligen genom en dörr.

Frigga skakade sitt hufvud, och fästande blicken på
faderns porträtt, tänkte hon: »Det var min stackars far, som
älskade och blef förskjuten. Du anar icke, att din dotter
känner hvad du ämnat att hon skulle få veta först sedan
du var borta. — Att din rival var en jude, smärtar dig än
i dag. — När skola fördomarna upphöra att styra världen!»

*



Efter detta samtal med sina båda barn föreföll grefve
Harthon allvarsam och fåordig.

Frigga, som ganska väl förstod, att hågkomsten däraf
plågade honom, uppbjöd all sin förmåga att genom
fördubblad ömhet förjaga intrycket af de frisinnade orden.

Dagen före julafton, då man på alla kanter var
sysselsatt hvar och en på sina rum och icke skulle
sammanträffa i salongen förrän något senare, begaf sig Frigga till
fadern. Hon visste, att han var allena uppe hos sig.

Då hon inträdde, låg grefven på en soffa och läste
tidningarna.

»Hvad vill du, mitt barn?» frågade grefven och reste sig

»Jag ämnade bedja dig om något», svarade Frigga. »Men
kanske jag stör pappa», tilläde hon.

»Icke det minsta.» Grefven drog dottern ned bredvid sig.
»Nå, frågan gäller väl någon julklapp?» sade han vänligt.

»Ja, en, som du skall gifva mig.»

»Såå, du tänker föreskrifva lagar! — Min kära Frigga,
det där förefaller något anspråksfullt.»

»Det är så äfven.»

Frigga slöt faderns hand mellan sina båda, fortsättande
i bedjande ton: »Pappa, jag begär, att du ger mig tillbaka,
din tro på mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssbob/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free