- Project Runeberg -  Börd och bildning /
156

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag anser mig icke ha tagit den ifrån dig.»

»Hvarför har du då varit så allvarsam, för att icke säga
sorgsen, alltsedan vårt samtal i galleriet?»

»Emedan jag då upptäckte, att mina barn icke tänkte
och kände som jag. Om frestelsen att lyssna till dina fria
åsikters röst skulle komma, då, Frigga, fruktar jag, att
äfven du skulle lyda den.»

»Detta bevisar ju, att pappa icke tror på mig», inföll

FriS&a*

»Jag tror på din själf ständighet och på den förklaring
du gaf.»

»Men detta är icke nog», utbrast Frigga med värme.
»Då jag ännu var en liten flicka, rättade du hvarje fel hos
mig med den erinran, att det ej anstod en ädlings dotter.
— Du satte därmed det ädla till mål för min sträfvan. —
Vore jag ädel om jag för min lyckas befrämjande
uppoffrade din? — Huru djärf och fri min tanke än är, skall
den aldrig flyga bort med min dotterliga kärlek; för den
kan jag uppoffra allt; men det gifves ingenting, som kan
förmå mig att uppoffra den.»

Fadern lade handen på dotterns hufvud, sägande: »Det
är lätt att tala så innan kärleken höjer sin röst; men vet
du väl, huru du skall resonera, ifall ditt hjärta komme i
strid med din fars tänkesätt?»

»Ja, det vet jag», svarade Frigga allvarligt: — då, som
nu, skulle aktningen för dem förblifva härskande i min
själ. Därför, pappa, skall du gifva mig den enda julgåfva,
som för mig har verkligt värde: din tro på min kärlek och
vördnad för din vilja.»

»Du behöfver icke få hvad du redan äger», sade fadern
och tryckte en kyss på dotterns panna.

När Frigga gick ifrån fadern, tog hon vägen in i
sällskapsrummet. Det var rikligen upplyst, men alldeles tomt.
Frigga hade likväl icke hunnit mer än slå sig ned med
sitt broderi, vid hvilket hon skulle lägga sista handen, då
Valentin inträdde.

»Är löjtnanten redan hemma från Z—?» sade Frigga.

»Som fröken ser; men hvarför är fröken helt allena här?»

»De andra hålla på att hvar och en för sig lägga in
julklappar. De samlas icke här förr än något senare., — Är
detta icke vackert?» tilläde Frigga och höll upp broderiet
mot Valentin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssbob/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free