- Project Runeberg -  Börd och bildning /
20

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till svar härpå skref Valentin endast:

Omöjligt har jag kunnat beröfva er allt det goda
ni ägt, då ni alltid har det målet kvar att lefva för
edra plikter såsom maka och mor.

Valentin Aurenius

*



Den följande morgonen, då Frigga trädde ut ur sina
rum, för att göra sin vanliga promenad före frukosten,
mötte hon Melcer. Han var äfven klädd för att gå ut.

»Hvart ämnar du dig?» frågade brodern.

»Ut, att hämta frisk luft», svarade Frigga. »Har du
lust att följa med?»

»Gärna! Då kan jag få höra litet om balen. Jag har
ju ej träffat dig på hela gårdagen.»

»Nej, du tillbragte den i prostgården», svarade Frigga
och betraktade brodern, som såg helt glad ut.

»Jag hade lofvat prosten att komma dit.»

Då de kommit ned på gården, frågade Melcer, hvart de
skulle styra kosan.

»Vi göra en tur ned till byn», föreslog Frigga.

»Nej, jag fick just en idé», inföll Melcer. »Låt oss
gå upp i din tornkammare! Jag kan icke påminna mig,
när jag var där sist.»

Frigga gjorde det inkastet, att man på en dylik
promenad icke finge andas frisk luft; men Melcer menade,
att det skulle stå dem fritt efteråt.

De togo vägen till tornet.

När de inträdt i den hvälfda uppgången och gingo
uppför trappan, yttrade Melcer med helt och hållet förändrad
röst:

»Jag har länge önskat stiga dit upp; men man har jämt
nekat mig. Nu ändtligen skall jag få min önskan
uppfylld; det förefaller mig, som om jag där skulle få igen
min förlorade frid. Kom, skynda dig, Frigga.»

Han fattade häftigt tag om systerns arm.

Det var något i hans blick, som oroade Frigga. Hon
började ångra, att hon låtit öfvertala sig att gå upp i
torn-Ikammaren; men Frigga var i allmänhet icke den, som lät
fruktan få insteg i sin själ, och därför följde hon Melcer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:18:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssbob/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free