- Project Runeberg -  Börd och bildning /
21

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När de kommo till Friggas tornkammare, såsom ett af
tornrummen kallades, där Frigga hade ett litet museum af
antikviteter och kuriosa, ville hon, att de skulle gå in;
men Melcer sade:

»Nej, högre, högre upp måste jag.»

Systern sökte öfvertala honom att stanna, där de nu
voro; men fåfängt. Han släppte hennes arm, sägande med
sin vanliga röst: »Stanna här, om du ej vill följa mig;
jag går ensam.»

Han steg nu uppför de något bristfälliga trapporna, som
förde till tornets öfre regioner.

»Jag måste följa honom», tänkte Frigga beslutsamt.
»Hvad vill han där uppe?»

Hon tryckte handen hårdt mot bröstet och följde efter.

Det stod klart för Frigga, att Melcer i detta ögonblick
icke var fullt vid sina sinnen, och ingen tanke på henne
själf kunde förmå henne lämna honom.

»Ah, du går med?» sade Melcer och fattade Friggas
hand, då han fann henne vid sin sida.

»Ja, det är länge sedan jag var där, och eftersom du
går dit upp, följer jag med, för att njuta af den härliga
utsikten.»

»Såå!» var allt hvad Melcer svarade.

Ändtligen var man uppe. Tornets öfversta spets
utgjordes af en med stenbarriär försedd plattform, hvilken nu
var betäckt af snö. Melcer gick fram till bröstvärnet,
förande Frigga med sig.

Huru oordnad Melcers tankegång under de senaste
ögonblicken än varit, tycktes intrycket af utsikten återföra
honom till sans och reda.

Öfver de båda syskonens hufvuden hvälfde sig den
hög-blå vinterhimlen, och solen utströdde öfver de snöhölj da
fälten och träden en oändlighet af glitter. Mot de
snöbe-täckta stränderna rullade hafvets böljor, dem vintern icke
varit nog stark att slå i isbojor. Till höger låg kyrkan, ett
fridens hem, och till vänster sågverket vid foten af ett
vattenfall.

Länge stod Melcer lutad mot bröstvärnet och skådade
omkring sig. Blicken var ljus och klar. Hans bröst höjdes
af en djup suck och han sade slutligen, vänd till Frigga:
»Då jag som gosse stod här, kände jag mig alltid stolt vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free