- Project Runeberg -  Börd och bildning /
27

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de Frigga. Hon slöt hastigt ögonen, liksom ©m smärtan
öfverväldigat henne.

»För himlens skull säg, hur är det?» Valentins eljest
så lugna röst darrade, och hela hans utseende gaf tillkänna
en häftig sinnesrörelse.

Frigga såg upp till honom. Hon hade besegrat smärtan
och drog en djup suck.

»Nu är det bra», sade hon. »Tack för alla prof af
verklig vänskap ni gifvit mig. — Ångesten har så frätt på
mitt hjärta under denna sista tid, att jag var nära att
förlora modet vid tanken på mina arma föräldrar.» En lätt
rysning skakade Friggas kropp. Hon försökte gå några
steg, men darrade så häftigt, att benen icke ville bära
henne.

»Gif mig er arm!» bad hon, vänd till Valentin.

Det var första gången Frigga stödde sig på Valentins
arm. Smärtan hade framkallat denna förtrolighet.

När de veko upp till alléen, bröt Frigga den tystnad,
som uppstått.

»Innan ni och jag åter mötas vid Melcers sjukläger, så
säg mig, huru länge doktorerna ansågo, att min bror kan
uthärda med sina svåra plågor?»

»Därom yttrade de sig ej.»

De voro nu vid gallerporten. Valentin stannade,
sägande med ett sorgset leende: »Här skiljas våra vägar.
— Glädje eller smärta må hafva sammanfört dem, så skola
de likväl åtskiljas här.»

»Hvarför följer ni icke med in till Melcer?»

»Jag skall komma efter.»

Valentin aflägsnade sig för att föra hästen ned till
stallgården. En halftimme därefter inträdde han i sjukrummet.
Melcer var nu vaken och fullkomligt redig. Han hade flera
gånger frågat efter Valentin. När han slutligen fick se
honom, ljusnade blicken, och han räckte Aurenius handen,
sägande: »Jag har mycket längtat efter löjtnanten.»

Under natten vakade Valentin helt allena. Den sjuke
hade så önskat. Lutad öfver Melcers säng, åhörde
Valentin det förtroende, denne nu gaf honom. Det var
berättelsen, om huru han erhållit skadan i hufvudet och om de
därmed förknippade händelserna.

Vid fyratiden önskade Melcer se fadern. Man
underrättade genast grefven därom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free