Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller för att uppfylla deras önskan ingå äktenskap mot sin
egen vilja; men jag har ogillat och aldrig beundrat
dylika handlingar. Hvarje offer bör hafva till mål ett godt:
men hvad godt kan vinnas därigenom, att jag gör mig
själf och en annan människa olyckliga, och att jag inför
Gud går ed på, hvad jag vet vara en osanning. — Jag
kan aldrig förneka sanningen och mig själf så, att jag
binder mitt öde vid en man, då mitt hjärta tillhör en
annan.»
»Då ert hjärta tillhör en annan», upprepade Valentin.
»Dessa edra ord förutsätta ...»
»Att det icke är fäst vid Arthur», inföll Frigga.
»Kärlekens allmakt skola vi en gång alla underkastas.
Olyckligt då, om mitt öde vore fjättradt vid en annan.»
»Så hade jag äfven tänkt mig frökens karaktär», sade
Valentin. »Endast åt det sanna och rätta borde ni kunna
offra er.»
»Men ni trodde det oaktadt på en förbindelse mellan
mig och Arthur?»
»Jag trodde ej därpå; men jag hade behof att höra
fröken vederlägga möjligheten däraf.»
»Och likväl ha två månader förgått utan att ni sökt att
få er goda tanke om mig stadfäst.»
»Den behöfde icke någon stadfästelse. Det var endast
er uppfattning af hvad den ena människan äger rätt att
offra för den andras lycka, som jag icke var säker på.»
»Men hvarför icke så gärna först som sist förvissa er
därom?»
»Jag var pultron.»
En paus uppstod. Valentin bröt den.
»Fordrar ni ännu en förklaring öfver motivet till lik-
heten mellan Byron och Arthur Eldau?»
»Nej.»
Frigga räckte honom handen, tilläggande med ett
leende, på samma gång sorgset och vänligt: »Ni vredgades en
gång på mig för det jag tviflade på er, hvad borde jag
nu göra?»
»Det ni nu gör, räcka mig er hand. Jag kunde tvifla,
emedan jag ej förutsatte ett brott mot heder och samvete.
Ni däremot ägde ej rätt därtill: ty edra tvifvel inneburo
misstro till min rättskänsla och mina begrepp om tro och
ära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
