Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom vore hon en för er alldeles likgiltig person.
Med-gif, att ni där ger ett sorgligt prof på huru lätt
människohjärtat har att glömma äfven sina varmaste intryck!»
»Detta ligger i naturordningen. En känsla, som ej går
framåt, måste gå tillbaka. Ni har likväl orätt i att
påstå, det jag är kallsinnig för grefvinnan Eldau; tvärt om,
jag skall alltid hafva intresse för henne. Men hon är nu
en annans hustru, och om min kärlek för henne ej redan
förut varit utbrunnen, skulle den ovillkorligen ha slocknat
då jag återfann henne såsom gift. Jag kan icke älska en
annans tillhörighet.»
»Ni hade således upphört att göra det redan långt
förut?»
»Det medgifves. — Min egenkärlek kunde ej förlåta
mig, att jag talat kärlekens språk med en flicka, den jag
aldrig kunde önska mig till maka. — Min böjelse hade
gjort mig till förrädare mot min stolthet, och min stolthet
dödade därför min kärlek.»
»Och därför dömde er stolhet Lilie till en framtid utan
all sällhet.»
»Om jag varit nog besinningslös att låta min passion
föra mig ända därhän, att jag af markisen mottagit hans
dotter, skulle hon äfven då blifvit dömd till ett lif utan
lycka; ty såsom hennes man skulle hennes svaga och
nyckfulla karaktär så sårat min egenkärlek, att den dödat min
kärlek.»
»Medgif, att ni är mer stolt än man har rättighet att
vara.»
»Det tror jag icke. Felet var, att jag glömde min
stolthet och min fordrande karaktär.»
»Ni anser det således omöjligt att mer fästa er vid en
flicka af hög börd?»
»Hvad som i detta fall är möjligt eller omöjligt, kunna
vi icke bestämma», svarade Valentin. — »Jag vet endast,
att den, vid hvilken mitt hjärta härnäst fäster sig, måste
vara min like i själsstyrka. Äger hon ett lysande namn
och delar min känsla, bör hon äfven äga mitt mod och
inviga sitt lif till försakelse. — Älskar hon mig för hvad
jag är, då vet hon äfven, att hennes släkt skiljer oss.»
»Det ligger en hög grad af egoism i edra ord, de utvisa,
att ni för ert högmod fordrar, att hon skall offra sina
skönaste förhoppningar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
