Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem till en slutlig lycka. — Sedan dess har armbandet
gått i arf till den äldsta ogifta dottern och alltid med
samma villkor, att tjäna till underpant för trohet och en lycklig
förening de älskande emellan. Min mor var redan gift då
min mormor dog, och därför erhöll jag det.»
»Nu förundrar det mig icke, att fröken bär det, i
synnerhet som jag tror mig veta, att ert hjärta ännu ej gjort
sitt val. När man saknar armbandet på er arm, då är det
ett tecken, att ni lofvat bort er tro.»
»Om mitt hjärtas vän skulle gå i krig, har armbandet
dessutom den goda egenskapen med sig, att det låter
honom med lifvet vända åter till hemmet; men i våra
fredliga tider lär det icke behöfva anlitas såsom ett
skyddsmedel mot faror, utan får tjäna endast såsom underpant
på trolofning», sade Frigga skämtsamt.
Hon tog ett häfte musikalier och tilläde, i det hon visade
Valentin dem:
»Se här nya duetter. Dem skola vi sjunga tillsammans
i vinter.»
»Det betviflar jag», sade Valentin leende. »Mitt
vistande på Ljungbro lär redan om några dagar vara slut.»
Frigga blef så blek, att färgen från läpparna försvann.
Hon såg tigande på Valentin.
Han tilläde: »Jag reser till Frankrike för att gå i
krigstjänst och deltaga i fälttåget i Alger.»
»Min aning bedrog mig icke», sade Frigga.
»Ni var ju beredd på, att jag skulle resa.»
Dagen därpå ankom kapten D—. En vecka förflöt,
under hvilken man aldrig såg till Valentin annat än vid
måltiderna. Han var oupphörligt sysselsatt med att lämna
kaptenen upplysningar.
Ändtligen en lördagsafton infann sig Valentin i den
vanliga aftoncirkeln.
»Jag reser i morgon», sade han till Frigga.
»Jag förstod det, då ni trädde in hit», svarade hon.
En stund talade de om Valentins resa och om kriget.
Efter supéen tog Valentin afsked af grefven och grefvinnan
och tackade dem för den tid han vistats på Ljungbro. —
Nu stod han framför Frigga. Han visste, att grefvens
ögon voro fästa på honom. Pannan var blek, läpparna
färglösa, men rösten lugn, då han uttalade orden: »Farväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
