Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elias Levitain var mycket rik. Han nekade icke heller
de sina något, som kunde bidraga till lifvets rena och sanna
fröjd eller göra det dagliga lifvet angenämt. Hans barn
hade fått en omsorgsfull uppfostran.
Sonen visade redan som barn lofvande poetiska anlag
och en bestämd afsmak för affärslifvet. Han fick därför
studera. Vid närvarande tid, endast tjugu år gammal,
hade han afslutat sina studier och skulle välja en bana
för framtiden, — något, som icke var så lätt för ett lynne
sådant som Abrahams.
Ruth, ett år äldre än brodern, var förlofvad. Hon skulle
0111 några månader gifta sig med Israel Levitain, Elias’
brorson.
Israel hade de sista åren vistats i Frankrike för att
fullkomna sina medicinska studier. Nu hände hvad som tusen
gånger förr händt, nämligen att han råkade fästa sig vid
Ruth och hon vid honom, så att den unga flickan beslutit
att med Israel draga till främmande land.
Visserligen hade Elias afrådt brorsonen från att
återvända till Sverige; men när denne icke lyssnade till hans
ord, måste Elias finna sig i att dottern »lämnade far och
mor, för att blifva när sin man».
Sedan sonen och brorsonen lämnat Elias, satt denne länge
kvar och öfvertänkte hvad brorsonen sagt. — Därefter reste
han sig upp och gick in i några rum, hvilkas hela
möblering och anordning gåfvo tillkänna, att de utgjorde hans
enskilda boning. Han gick in i kabinettet, där han ur en
byrå framtog några papper, dem han stoppade i bröstfickan.,
hvarefter han helt hastigt lämnade rummet.
På väggen öfver soffan i detta rum hängde en stor
olje-färgstafla. Den föreställde en ung kvinna, stående på
bödelskärran och iklädd dödsfångarnas röda ylleskjorta. På
nedre kanten af ramen stod med silfverbokstäfver:
Charlotte Corday. Någon annan tafla fanns ej i rummet.
Utom Elias själf, kommo aldrig mer än tvenne
människor in i denna lilla helgedom. Dessa båda voro hans
hustru och hans gamla tjänare. När Elias gick ut ur
kabinettet, låste han dörren i dubbelt lås efter sig och
stoppade nyckeln i fickan.
Elias inträdde en stund därefter i ett fyrkantigt
arbetsrum, där ett medelålders fruntimmer med milda drag satt
och läste. Vid ljudet af Elias’ steg såg hon upp från bo-
4 H Börd och bildning II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
