Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sikte, då hon, vänd till Israel, hade framhviskat: »Rädda
min dotter!»
Det låg i blicken en oändlig smärta, som på Abrahams
för alla intryck öppna sinne hade verkat mycket lifligt.
Det föreföll honom, som hade han aldrig sett ett ansikte,
hvars drag uttryckt så mycken mildhet. Allt hvad som
möjligen fordom funnits af ungdomsfägring var länge
sedan försvunnet. År och sorger hade lämnat fåror efter
sig, men mildhet och godhet lyste det oaktadt ur hvarje
drago‘
På hela dagen återkom icke Israel. Ruth blef slutligen
orolig, då aftonen inbröt, utan att hennes trolofvade
syntes.
Förgäfves sökte Abraham lugna henne med att Israel
var hos en person, som brutit sitt ben. Ruth lyssnade ej
till hans ord, utan fortfor att gråta.
Klockan var något öfver elfva, då Israel ändtligen
trädde in i salongen. Ruth sprang mot honom med ett
utrop af glädje och tusende frågor. Sedan han
fullkomligt lugnat hennes upprörda sinne, fick han frihet att hälsa
på madame Levitain. Alla spörsmål, dem Ruth och
hennes mor ställde till honom, besvarade han därmed, att han
icke kunnat lämna en patient, som blifvit illa skadad.
»Var detsamma person om hvilken Abraham talade?»
frågade Ruth.
»Jag vet icke, om hvem Abraham talat», sade Israel
leende.
»Åh, jag menar den, som föll på boulevarden och bröt
sitt ben.»
»Just densamma.»
Israel vände sig nu till madame Levitain och vände
samtalet på andra ämnen. Samtalet flyttades därigenom
från hans patient och snart var denna alldeles glömd. En
stund pratade han med damerna och bjöd dem därefter
god natt. Han gick upp i andra våningen, där hans
boning var belägen; men i stället att taga vägen in till sig,
öppnade han Abrahams dörr, och då han fann denne redan
där, trädde han in.
Insvept i en nattrock, låg ynglingen på en soffa och
läste. Vid Israels åsyn slängde han ifrån sig boken och
utropade: »Ändtligen! Man har kunnat bli galen, så
bråkade Ruth öfver att du ej kom hem. Jag tog slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
