Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är förfärligt!» utropade Abraham. »Hvilken
gräslighet i medvetandet, att den ena är färdig att dö af
hunger, under det andra, i likhet med mig, lefva i största
öfverflöd! Nå, Israel, hvad gjorde du?»
»Hvad jag gjorde? Behöfver du fråga det?
Naturligtvis hvad hvar och en i mitt ställe skulle ha gjort,
nämligen anskaffade vin och bröd. Allt detta är likväl endast
en ögonblicklig hjälp. Något mera måste göras för dessa
arma. Madame Moulins hela väsen utvisar, att hon icke
är född och uppfostrad i armod. Man inser, att hon icke
allenast varit i lyckligare förhållanden, utan att hon
tillhör en bildad samhällsklass.»
*
Några blida strålar af morgonens sol hade förirrat sig
‘in i madame Moulins boning. De föllo smekande ned på
den bleka kvinnans nedböjda hufvud, där hon stod med
händerna hopknäppta till bön och blicken mot höjden.
Den sjuka slumrade. Hon flyttade hufvudet
oupphörligt under sömnen med all den oro, som en glödande
feber förmår frambringa. Under det madame Moulins
läppar framstammade en bön, öppnades dörren, och en
kvinna trädde in med en liten bricka, hvarpå stod en spilkum.
»Doktorn befallde mig att bära upp det här åt madame»,
sade den inträdande. »Det är litet buljong. — Ni skall
dricka den, så att ni icke må bli lika klen, som ni var i
sår-*
Madame Moulin tackade värdinnan, och sedan denna
sett henne dricka ur buljongen, aflägsnade hon sig, men
mötte i dörren Israel, som kom för att se om den sjuka.
När han fann, att hon sof, ville han icke störa henne,
utan ämnade vänta, till dess hon vaknade. Han talade
därför en stund med madame Moulin om hennes dotter
och sade därefter i det han fattade hennes hand: »Det
gifves tvenne klasser människor, som kunna sägas äga
anspråk på ett oinskränkt förtroende, nämligen läkaren och
prästen. — Allas vår Gud har velat, att jag blifvit er
dotters läkare. Nåväl, madame, om jag skall kunna gagna
som sådan, måste ni visa mig förtroende. Låt all stolthet
försvinna och behandla mig såsom vän, därigenom att ni
säger mig, hvad jag kan göra för er!»
»Rädda min dotter!» svarade madame Moulin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0216.html
