Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Medgif, herr doktor, att ni trodde, det jag skulle bli
mycket ledsen öfver att veta, att jag är förvandlad till en
krympling. Ni har misstagit er. — Jag är tacksam mot
Gud och er för att jag icke drabbats af någon större
olycka.»
Hon smålog mot Israel. Det var första gången han
såg henne le. Han blef därvid helt förvånad, så
förändrades hennes utseende. Hon var vacker, då hon log så där
mildt.
Ett par dagar därefter sade han vid ett af sina besök
till madame Moulin: »Ni önskade, att jag skulle skaffa er
elever. — Jag har nu tvenne, om ni vill mottaga dem.»
»Jag tackar er. Ni gifver mig därigenom en utväg att
kunna arbeta för vår utkomst.»
»I sådant fall, madame, tillåter ni kanske, att jag i
morgon afhämtar och för er till markis de Maillé. Hans
hustru äger tvenne brorsdöttrar, hvilka af något skickligt
fruntimmer önska taga undervisning i engelska och
italienska språken. Jag är mycket bekant med markisens familj
och har nämnt er såsom en lämplig lärarinna i dessa
ämnen.»
Någon tid därefter hade madame Moulin börjat gifva
lektioner, icke blott hos markis de Maillé, utan äfven i
andra hus. Hennes tid var nu fullkomligt upptagen, och
den inkomst hon däraf erhöll sådan, att hon och dottern,
ehuru med stor besparing, likväl kunde lefva däraf.
En dag, då Israel kom till sin patient, fann han henne
allena. Då Gabrielle fick se doktorn, ropade hon mot
honom :
»Monsieur, jag är alldeles utledsen på att ligga. När
får jag försöka att gå?»
»I dag», svarade Israel.
Gabrielle gjorde en hastig rörelse liksom för att genast
lämna soffan; men Israel skyndade fram, sägande:
»Jag ber, icke några extravaganser! Man springer icke
upp så där första gången man får stödja på foten, utan
man väntar tills läkaren bistår patienten.»
Han hjälpte henne att helt långsamt resa- sig, gaf henne
en käpp, och stödd på denna och hans arm fick Gabrielle
gå ett hvarf kring rummet.
Sedan Gabrielle skämtat öfver att hon linkade rätt
ansenligt, och Israel gjort några frågor såsom läkare, förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
