Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det händer ofta, min käre Abraham, att en ytterlighet
blir fader till en alldeles motsatt», svarade Israel leende.
Några ögonblick skämtade Abraham öfver detta uttryck,
sig själf och hela lifvet, men afbröt tvärt, då han märkte,
att kusinen icke hörde på hans ord.
»I hvilka dystra funderingar fördjupar du dig?»
»Jag glömde för ögonblicket mig själf och min lycka
för ett par främlingar, som intressera mig.»
»Dina föräldrar?»
»Äro de främlingar?»
»Det vill jag icke påstå», sade Abraham skrattande.
»Nå, hvilka kunna de varelser vara, som framkallat
glömska af allt annat?»
»En mor och en dotter. Nu behöfver jag väl icke säga
mer.»
»Ah ha, min mor och syster.»
»Sannerligen, är du ej bra. klen att gissa — äro min
fästmö och hennes mor främlingar?»
»Någon patient då?»
»Alldeles, och nu begriper du väl hvilken?»
»Nej, vid min ära, om jag det gör!»
»Har du glömt madame Moulin, som du skänkte tusen
francs?»
»Flickan, som bröt sitt ben! Jag hade verkligen
förgätit både henne och modern. Huru vill du också, att jag
skall minnas människor, som jag knappast sett.»
»Men mot hvilka du utöfvat en god gärning.»
»Ett skäl till att glömma dem. — Nå, hur befinna sig
dina skyddslingar?» Abraham sträckte ut sig i sin fulla
längd på soffan, lekte med tofsarna på dynan och såg så
litet intresserad ut som möjligt.
»De må väl; — men flickan har genom benbrottet
blifvit låghalt.»
»Halt!» skrek Abraham och vände hastigt på hufvudet.
»Herr doktor, ni borde aldrig hafva tillåtit detta, ni har
därigenom beröfvat henne allt mitt deltagande.»
»Hade det stått i min förmåga att förebygga en dylik
olycka, så kan du vara säker på, att jag äfven gjort
det.»
»Stackars barn, jag beklagar henne; men jag betviflar
storligen, att jag efter detta skulle vara hågad sända
hennes mor några tusen francs.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
