Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Till heder för ditt hjärta vet jag, att du nu skämtar.»
»Hvem, jag!» Abraham sprang upp från soffan och
tilläde med en ton af komiskt allvar: »Jag skämtar
alldeles icke, ty jag af skyr människor, som komma mot mig
så här, med ett upp och ett i minne.» — Han började
haltande gå öfver golfvet. »Om de vore goda som änglar,
sköna som gudomligheter och värda beundran som
martyrer, så — kan jag icke hjälpa det. Nå hvad var det du
tänkte på vis å vis din halta patient?»
»Det lönar icke att tala om, sedan du yttrat din
motvilja för lytta människor.»
»Åh, hvad gör det, om jag icke kan med dylika
missfoster; — tala du ut dina tankar, jag skall nog höra på
dem! Vända de sig omkring flickan, så får du ursäkta,
om de förefalla mig haltande. Låt nu höra, huru de låta!»
Abraham kastade sig åter ned på soffan bifogande: »Äro
modern och hon alltjämt lika fattiga?»
»Nej, det har lyckats dem att få lektioner och sålunda
förvärfva de sig en tarflig utkomst. Båda äro utmärkt
skickliga i språk och musik.»
»Nå, det där kunde väl icke framkalla sorgliga
betraktelser.»
»Visserligen icke; men jag tänkte på, att då jag nu
rätt snart lämnar Frankrike, förlora de den enda vän de
äga. Om någon olycka träffar dem, hafva de ej någon att
vända sig till, utan kunna åter hemsökas af armod och
elände.»
Några ögonblicks tystnad uppstod. Efter en stunds
förlopp utbrast Abraham i ett hjärtligt skratt.
»Och din afsikt var, att jag skulle åtaga mig att vara
en vän i nöden åt det halta herrskapet?» sade han.
»Icke just det, men att du emellertid underrättade dig
om huru lifvet gestaltar sig för dem.»
»Godt, och jag slipper stå i någon personlig beröring
med dem?»
»Helt och hållet. — Du kan alltid där de bo få reda
på, huru det går för dem.»
I sådant fall har du min hand på, att jag skall vaka.
öfver dina skyddslingar, om än både rnor och dotter lin-
kade åt hvar sitt håll.»
»Har du alldeles glömt ditt intresse för modern?»
återtog Israel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
